sista uppträdande på scenen ägde rum den 26 juni 1866 i
»Hamlet». Död i Stockholm den 27 mars 1873. — Gift 1837
med skådespelaren vid Kungl. Teatern Carl Edvard
Hjortsberg, men skild 1849, hvarefter hon kallade sig fru Westerdahl.
Carl Edvard Stjernström. K. T. 1 okt. 1836—30 juni 1842 och
1 juli—november 1845. K. T:ne gästspel 14 nov. 1864—21
maj 1865; 6 nov. 1865—5 mars 1866; 14 dec. 1866—28 mars
1867; 3 mars—9 maj 1868; 25 nov. 1868—1 maj 1869 samt den
20 juni 1871.
Född i Stockholm den 11 okt. 1816 (hette ursprungligen Carl Blomberg; vid sin första nattvardsgång antog han det nya namnet). Redan vid nio års ålder blef han antagen till elev vid Kungl. Teaterns balett och åtnjöt där undervisning i sju år, eller till den 1 april 1832, men var under de två sista af dessa år äfven kockselev i det kungliga köket. På det senare stället stannade han likväl icke; vid 17 års ålder uppträdde han den 22 mars 1833 i sin första roll på den kungliga scenen, nämligen Stanislas i Scribes enaktskomedi »Fredrik och Christine», hvarefter han från den 1 april s. å. blef antagen till aktörselev. Men efter tre år blef han afskedad emedan han af Lars Hjortsberg, som då var styresman för den kungliga scenen, eller, såsom det kallades, »andre departementschef», ansågs olämplig till skådespelare därför att han läspade, och det i så hög grad att Hjortsberg rådde honom att för alltid öfvergifva tanken på den sceniska konstnärsbanan. Stjernström lät dock icke afskräcka sig. Läspningen kom sig af dubbla tänder, och därför lät han bryta ut de tänder, som voro hindrande för honom vid talet. Han fick så för andra gången debutera den 29 sept. 1836, då han spelade Fredriks roll i »Den okände sonen» af Kotzebue, och anställdes nu som aktör. Han uppträdde därefter i flere betydande roller, såsom Don Carlos i Schillers skådespel med detta namn, Mortimer i »Maria Stuart», Ferdinand i »Kabal och kärlek», Max Piccolomini i »Wallensteins död», titelrollen i »Hernani eller Castilianska hederskänslan», Adolf i »Grefvarne Klingsberg» och titelrollen i »Pariserpojken». År 1842 öfvergick han till den då af kapten Anders Lindeberg inrättade Nya Teatern vid Carl XIII:s torg. där han snart blef en af publikens mest omtyckta gunstlingar. Efter tre år hade förhållandena vid denna
