Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 6.pdf/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
123
SCENISKA KONSTNÄRER

så långt hans uttrycksmedel räckte, och de räckte långt nog. En fulländad teknik, ädel hållning, harmoniska rörelser, ett själfullt ansikte, ett synnerligen uttrycksfullt minspel, storhet och djup i uppfattningen — se där de egenskaper, som gjorde honom till en utmärkt scenisk konstnär. Stämman var af naturen svag och beslöjad och tålde ej gärna vid att forceras, men med hvilket fulländadt mästerskap visste ej konstnären begagna sig af henne! Hans recitation var, kan man säga, utan vank och lyte, och dess rikedom på modulationer och fina nyanser beredde städse den insiktsfulla åhöraren den rikaste konstnjutning. Det blida svärmeriet och ett upphöjdt sinnes adel har ingen tolkat bättre än han, men lika fulländadt kunde han spetsa sina repliker till det mest skärande hån eller ge full illusion åt hatets och skadelystnadens accenter. Med ett ord: han var en scenisk mästare som få. Mången har kanske verkat väldigare, men ingen mer harmoniskt eller med mer i allo äkta medel.» (Ur dödsrunan i Post- och Inrikes Tidningar.)

Af utmärkelser som kommo denne konstens storman till del må nämnas — utom »Litteris et artibus» och Vasaorden — Svenska Akademiens skådepenning i guld, som tilldelades honom på hans 50-årsdag »såsom uttryck af akademiens beundran för såväl det grannsynta förstånd och den fina känsla, hvarmed han uppfattat, som äfven den lefvande sanning och åskådlighet, hvarmed han framställt Shakspcarcs storartade karaktärer».

Redan från ungdomen hade Edvard Swartz haft att kämpa mot en vacklande hälsa, och då han uppnått sitt femtiofemte år, nödgades han af hälsoskäl för alltid afgå från den scen, öfver hvilken hans nobla och behärskade konst spridit så mycken glans. Den 31 maj 1881 tog han såsom Frans den förste i andra akten af »Drottning Margaretas sagor» afsked af publiken, som under djup rörelse bringade den uppburne konstnären sin sista entusiastiska hyllning. I sexton år lefde han sedan i stilla tillbakadragenhet, njutande af ett synnerligen lyckligt och fridfullt familjelif i sitt hem vid Engelbrektsgatan i Stockholm. Han afled där den 14 dec. 1897. - Gift å Gnarps bruk i norra Helsingland den 5 aug. 1854 med skådespelerskan Clementine Fehrnström.