Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 6.pdf/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
127
SCENISKA KONSTNÄRER

egentliga glanstid som skådespelare började dock först sedan han år 1843 som egen teaterföreståndare öfvertagit Torsslows väl samspelta sällskap, med hvilket han fortsatte till och med 1848, om somrarna på Djurgårdsteatern, den öfriga delen af året i landsorten. Under dessa fem år utvecklade han sitt originella konstnärsskap inom det komiska området till ett af alla erkändt mästerskap, och dessutom eröfrade han sig som teaterföreståndare en oberoende ställning, hvilken sedan tillät honom att som gäst uppträda vid olika scener, utan att behöfva låta binda sig af en stadigvarande anställning. Det var August Blanche, som genom sitt författarskap gaf honom tillfälle till denna utveckling genom flere för Deland särskildt skrifna roller. Sålunda skapade han under dessa år de genomlustiga figurerna Magister Bläckstadius, Job Kurk i »Rika morbror», Bautastenius i »1846 och 1946», Filman i »Järnbäraren» och framförallt Konjander i »Hittebarnet», det stycke i hvilket hans konstnärsskap kulminerade. Alla dessa stycken gåfvos först på Djurgårdsteatern, »Hittebarnet» första gången den 24 maj 1847. Emellertid hade han redan vid 36 års ålder blifvit mätt af bifall och applåder och beslöt sig för att lämna scenen efter afslutad säsong sommaren 1848 å Djurgårdsteatern, hvilken scen nu åter togs i besittning af brodern Pierre, medan Fredrik slog sig på landtbruk och bosatte sig på gården Aludden vid Sigtuna — hvilket ej hindrade att han redan i december samma år uppträdde som gäst hos sin svåger, teaterföreståndaren Carl Gustaf Hessler, som då med sitt sällskap spelade i Uppsala.

Men redan under julhelgen samma år inträffade en sorglig händelse i den populäre skådespelarens lif: han blef nämligen utsatt för ett förgiftningsförsök hvilket ledde till rättegång, hvari såväl hans egen hustru (född Widerberg) som hans inspektor och hans hushållerska voro inblandade. Huru härmed förhöll sig blef dock aldrig utredt. Efter några år blef honom emellertid landtlifvet för enformigt och han återvände till scenen.

Han uppträdde då först på Kungl. Teatern under spelåret 1853—1854, därefter hos Stjernström på Mindre Teatern, var spelåret 1862—1863 engagerad vid Nya Teatern i Helsingfors, gaf gästroller omväxlande på Dramatiska Teatern och hos