Wilhelm Åhman på Nya Teatern i Göteborg och Klingenbergs Teater i Kristiania under vårmånaderna åren 1872, 1873 och 1874 samt åter hos Stjernström, sedan denne i januari 1875 börjat sitt nya teaterföretag på Blasieholmen. Vid 73 års ålder uppträdde han som Per Klockare i »Erasmus Montanus» vid Holbergsjubileet på Kungl. Stora Teatern den 3 dec. 1884. Vid ett par soaréer på Kungl. Stora Teatern den 17 och 20 april 1886 till förmån för den af hans broder Pierre stiftade »Dramatiska och Musikaliska artisternas pensionsförening» samt »De sceniska artisternas understödsfond» tog han som Konjander sitt sista afskcd från publiken. Då han året därpå vid nära 76 års ålder ingick nytt äktenskap — efter att ha varit änkling i trettiotre år — flyttade han till Östhammar, där han sedan bodde till sin död den 11 jan. 1894.
»Fredrik Delands konst var typisk för den gamla tidens breda, naiva, trohjärtade och tvärsäkra humor, som numera knappast träffas hos någon komiker bland de våra, men den var på samma gång uttryck för ett helt och hållet personligt temperament. Han kunde vara uppsluppet buffakomisk i sådana roller, där burlesken var på sin plats, men i allmänhet voro öfverdrifter ej hans sak, han var tvärtom så lugn och stillsam på scenen, som om han varit hemma i sin egen kammare, och af ansträngning märktes i hans spelsätt ej ett spår. Hans spelsätt fick sin karaktär just därigenom, att han aldrig tycktes veta eller tänka på att vara rolig. Hans ansigte hade oftast ett allvarligt, nästan buttert uttryck, men när de pigga, bruna ögonen lifvades af en lustig tanke eller ett kvickt ord, lyste de upp hela ansigtet och gåfvo det ett nästan barnsligt förtjust uttryck. Han kunde säga de lustigaste saker med den mest oberörda och buttra min och nådde då afsedd verkan just genom kontrasten mellan det sagda och sättet, på hvilket han sade det. Och när han strök under en replik, då visste han hvarför det skedde och var då säker på dess verkan. För brackaktig, tvärsäker själfbelåtenhet och bondslughet fick Deland lika slående uttryck som för oförargligt godmod och naiv enfald.» (Georg Nordensvan, »I rampljus».)
Å de kungliga teatrarne utförde Fredrik Deland följande roller: Konjander i »Hittebarnet», Job Kurk i »Rika morbror», Hauptman i »En trappa högre upp», Baraduc i »En herre som
