Hoppa till innehållet

Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 6.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
109
SCENISKA KONSTNÄRER


sin personlighet och lärt sig att behärska sitt lif. En person, som imponerade på alla, som kommo henne nära — ej minst genom den förmåga hon ägde, att dölja allt som varit glädjefattigt och bittert i hennes lefnad, att behålla för sig själf sina sorger genom att skaffa sig intressen. Hon hörde till det slag af människor, som ej äro likgiltiga för något mellan himmel och jord och som aldrig äro utan sysselsättning. Frågade man henne om hon, som i flera årtionden lefvat den uppburna konstnärinnans lif, kunde trifvas vid hafsbandet i Fiskebäckskil, ensam med sin trotjänarinna de långa vintrarna igenom utan någon annan att tala vid, om detta ej var som att begrafva sig lefvande, så svarade hon utan tvekan, att hon aldrig hade tid att ha tråkigt, att hon hade en mängd saker att intressera sig för, och att lugnet var hvad hon älskade och behöfde».

I augusti 1891 hade fru Hwasser lyckligt genomgått en operation på Sofiahemmet för ett kräftartadt lidande. Hon återvände till det för henne så kära Vestråt, men sjukdomen var nog ej alldeles häfd, ty efter endast något mer än ett par år afled hon den 28 jan. 1894.

I den svenska teaterns historia under senare hälften af förra århundradet intager Elise Hwasser en af de främsta platserna, ibland de kvinnliga artisterna den allra främsta: »en drottning af Guds nåde genom rikedomen af sina gåfvor, en drottning med folkets gunst genom höjden af sin popularitet.»



Albertina Josefina Charlotta Strandberg, född Linderoth. K. T. 1 juli 1851—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—30 juni 1888.

Född i Stockholm den 25 juli 1830 (föräldrarna voro trumpetaren vid Kungl. Svea artilleriregemente Johan Andreas Linderoth och Elisabet Charlotta Wahlberg). Elev vid baletten 1 juli 1844 och elev vid lyriska scenen 1 nov. samma år, först under hofsångare Bergs och sedan under Julius Günthers ledning. »En sprittande liflighet, ett strålande godt lynne, en rask och tilltagsen djärfhet, som dock aldrig blef okvinnlig», voro de egenskaper, som redan från början hänvisade henne till den glada subrettens område. Med sin rena och klara stämma, sitt intelligenta och lifliga uppträdande var hon som skapad för sådana uppgifter som Zerlina i »Fra Diavolo», Susanna i »Figaros bröllop», Betli i »Alphyddan», Anna i