Hoppa till innehållet

Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 7.pdf/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
134
KUNGL. TEATRARNE

sista perioden af sitt lif då han uppträdde som gäst under gamla operahusets sista spelår, 1890—91, spelade med oförminskad komisk kraft. Till hans komiska uppgifter hörde äfven Paris i »Den sköna Helena» och Prins Saphir i »Riddar Blåskägg». Men äfven i rent lyriska partier, såsom Max i »Friskytten», Tamino i »Trollflöjten», Nemorino i »Kärleksdrycken», Tonio i »Regementets dotter», Florestan i »Fidelio», Lyonel i »Martha», Roger i »Muraren», Belmonte i »Enleveringen ur seraljen» m. fl., beredde hans vackra, sympatiska tenorröst och hans känsliga föredrag honom stor framgång. Som enskild person var Victor Dahlgren, tack vare sitt öppna, flärdfria väsen, sitt glada och godmodiga sätt, uppburen och värderad som få. Öfver allt där den jovialiske mannen med det trefliga småleendet och den vänliga blicken visade sig, i ordenssällskap som i enskilda samkväm, blef han en välkommen länk i vänskapskedjan, och då »Vicke» stämde upp några af sina med oförliknelig humor föredragna komiska bondvisor stod alltid glädjen snart högt i tak. Och så blef Victor Dahlgren, under loppet af många år städse bevarande sitt ungdomliga yttre och sitt glada humör, inom olika samhällslager både i hufvudstaden och under konstresorna i landsorten en af alla afhållen och respekterad vän. Den 22 jan. 1883 erhöll han medaljen »Litteris et artibus». Han afled å Sabbatsbergs sjukhus den 23 juni 1892.



Fredrika Stenhammar, född Andrée. K. T. 1 sept. 1855—30 juni 1857 och ånyo 1 juli 1859—30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863—1880. (Frånvarande 12 nov. 1867—1 sept. 1868.)

Född i Visby den 19 sept. 1836 (dotter af provinsialläkaren på Gottland Andreas Andrée och Eberhardina Lovisa Lyth). Hennes musikaliska anlag voro ovanliga och blefvo äfven tidigt odlade. Den första musikundervisningen fick hon af sin egen fader och därefter af musikdirektören Wilhelm Söhrling (fader till operasångerskan fru Wilhelmina Strandberg). Hos denne skicklige och samvetsgranne lärare grundlade hon sin musikaliska uppfostran, hvarefter hon år 1851 vid ännu ej fyllda 15 år lämnade föräldrahemmet, för att vid det högt ansedda Leipzigerkonservatoriet idka allvarliga studier i komposition och pianospel. Vid Gewandhauskonserterna och på