Helfrid Kinmansson, född Torsslow. K. T. 1 okt. 1857 — 30
sept. 1858. K. T:ne 1 sept. 1863-30 juni 1887. K. Dr. T.
gästspel 14 nov. 1894-4 febr. 1895.
Född i Stockholm den 15 jan. 1831. Föräldrarna voro
skådespelareparet Olof Ulrik Torsslow och Sara Fredrika Strömstedt.
Redan vid 6—7 års-åldern tog hon sina första steg på tiljan, och
den lille Giovanni i Oehlenschlägers sorgespel »Correggio» var
antagligen hennes första roll, då hon medföljde sina föräldrar
på deras vinterresor i landsorten och i Finland. Äfven andra
barnroller, af hvilka det alltid fanns en eller annan i den
tidens repertoarstycken, spelade hon och visade redan tidigt
framstående anlag. Sedan var hon borta från scenen under ett
tiotal år, hvarunder hon fick en vårdad uppfostran.
Sextonårig debuterade hon som Cordelia i »Kung Lear» 1847 på
Mindre Teatern, som då innehades af hennes fader, och
tillhörde sedan denna scen till 1863, med undantag af spelåret
1857-1858 då hon var anställd vid Kungl. Teatern. Hon
väckte snart allmänt uppseende som teaterns ingenue och
första älskarinna. Många och olika voro de roller, i hvilka hon
uppträdde, och alltmer och mer intog hon publiken till sin
fördel genom ett blidt och intagande behag, en renhet och
naturlig enkelhet, som inom kort gjorde henne till allmänhetens
gunstling. »Det låg själ i hennes framställning, där bröt fram
en inre värme, som med naturens och sanningens hela allmagt
ryckte äfven den motvilligaste med sig.»
Bland hennes roller på Mindre Teatern var det isynnerhet tre, som väckte verklig hänförelse. Först hennes Valborg i Oehlenschlägers tragedi »Axel och Valborg» (1856), där hon »gaf bilden af den nordiska ungmön, som enkelt och utan förhäfvelse lydde pligtens bud.» Så hennes Julia i Shakspeares sorgespel »Romeo och Julia» (1859); »hon var kanske icke den glödande, passionerade italienskan, men hvad hon bättre än någon annan framställde, det var den älskande kvinnan, som med hela sin själ hängifver sig åt den hon älskar.» Slutligen hennes Jolanta i Henrik Hertz' dram »Kung Renés dotter» (1860), som var »något af det bästa och mest älskliga, som någon svensk scen haft att uppvisa».
Den 4 jan 1853 blef hon gift med skådespelaren Gustaf Kinmansson, mot hvilken hon under sin anställning vid Mindre
