Hoppa till innehållet

Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 7.pdf/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
148
KUNGL. TEATRARNE

Det var Helfrid Kinmanssons storhet att hon aktade alla roller lika högt, att hon var trogen i det lilla och att begreppet »biroll» aldrig förekom i hennes medvetande.

Bland fru Kinmanssons öfriga roller på den kungliga scenen må framhållas hennes präktiga Madam Röntved i Drachmanns »Strandbybor», den halffjoskiga Moster Lisen i Alfhild Agrells »Dömd», Baronessan de S:t André i »Skvallerherrskapet i Pont-Arcy» och Tant Ole i »Det nya systemet».

Vintern 1894—1895 uppträdde hon som gäst på den scen. där hon förut under fyra årtionden varit en af dess mest uppburna konstnärinnor, och där hade hon äfven sin afskedsrecett den 4 febr. 1895, då hon som Markisinnan de Rio-Zarés i »Dora» fick mottaga de mest öfvertygande bevis på publikens beundran och saknad.

Vid Kungl. Teaterns hundraårsjubileum den 50 sept. 1882 erhöll fru Kinmansson af konung Oscar II medaljen »Litteris et artibus».

Efter långvarig sjukdom afled hon den 12 mars 1906 å Stockholms sjukhem, där hon under sina sista år bodde.



Georg Efraim Fritz Arlberg. K. T. 1 juli 1858-30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863-30 juni 1874; gästspel 1 jan.-13 febr. 1878, 10 ggr.

Född i Leksand den 21 mars 1830 (son af klockareprästen och skolmästaren, vice pastorn, s. m. komministern Georg Arlberg och han hustru i första giftet Margareta Lovisa Sahlmark). Han blef student i Uppsala 1848 och väckte redan då uppmärksamhet för sin röst och sin musikaliska begåfning, tog kameralexamen 1852 och lät därefter inskrifva sig i flera ämbetsverk. Redan efter ett par år följde han dock sin inre kallelse och ägnade sig åt scenen i det han den 9 okt. 1854 debuterade hos Stjernström på Mindre Teatern som Farinelli i sångkomedien »Farinelli eller Kungen och sångaren», och detta med en framgång som följande år växte till en verklig bifallstorm, då hans Asmodeus i »Den ondes besegrare» (första gången gifven den 27 dec. 1855) gjorde honom till en af Stockholms mest populära personligheter.

Arlbergs förste sånglärare var Julius Günther. Därefter studerade han för en tysk tenorsångare vid namn Wieser, som