Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 7.pdf/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
151
SCENISKA KONSTNÄRER

fjortonde i Börjessons sorgespel, hvarmed Josephson och Holmquist den 17 aug. 1879 började sitt företag som föreståndare för Nya Teatern. Vid denna scen var Arlberg sedan fästad ända till 1885, under hvilken tid han ömsom återgaf tal- och sångroller, däribland debutrollen, Farinelli, som han utförde den 9 okt. 1879 på 25-årsdagen af sitt första framträdande på scenen hos Stjernström, Polonius i »Hamlet», Mefistofeles i Goethes »Faust», tamburmajoren Montabor i Offenbachs operett »Stella», Bellman i »På Gröna Lund» och många andra roller af de mest skilda slag. I juni 1883 uppträdde han åter på Djurgårdsteatern i en glad operettroll, trumpetaren Plinchard i »Lili», och då detta gästspel den 21 juni upphörde var det hans afsikt att för alltid lämna scenen. Han var sedan i många år en ansedd och eftersökt sånglärare, först under någon tid i Köpenhamn, därefter i Stockholm och slutligen, under sina båda sista år, i Kristiania. År 1891 utgaf han »Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning i tonbildningsläran», som väckte mycket uppseende genom träffande kritiska anmärkningar och en glänsande, ehuru väl skarp stil.

Han uppträdde dock ännu en gång efter sin sommaren 1883 beslutade afgång från scenen. Det var på Djurgårdsteatern den 26 aug. 1890 då han vid fyllda 60 år utförde Gaspards roll i »Cornevilles klockor». Detta hans gästspel inskränkte sig likväl på grund af heshet — måhända äfven af numera bristande röstresurser — till endast en gång.

Fritz Arlberg var äfven lycklig tonsättare: han skref bl. a. orkesterdikten »I skogen» och tonsatte dikterna «Sten Sture» och »Zwei Lieder vom Tode» m. fl. Slutligen var han en af våra yppersta librettöfversättare, hvarom tillräckligt vittna sådana mästerverk i sitt slag som texterna till Wagners »Rienzi» och »Flygande holländaren», Glucks »Orfevs», Berlioz' »Faust» m. fl.

Spelåren 1861—1866 var Arlberg regissör vid operascenen. År 1868 kallades han till ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien.

Han afled i Kristiania den 21 febr. 1896. Enligt hans uttryckliga önskan blef han begrafven på Leksands kyrkogård i Dalarne. — Sedan år 1868 var han gift med violinisten Maria Anna Rudolfina Neruda, född i Brünn den 26 mars 1840, syster