Under de 22 år som Arnoldson verkade vid vår operascen utförde han närmare ett femtiotal större operapartier. Af dessa må utom förut nämnda framhållas följande: Fra Diavolo, Georges Brown i »Hvita frun», Almaviva i »Barberaren i Sevilla», Sandoval i »Kronjuvelerna», Horace i »Svarta dominon», Chapelou i »Postiljonen från Longjumeau», Huon i »Oberon» (som ansågs vara hans mest glänsande koloraturparti), Lyonel i »Martha», Merinville i »Muraren», Raoul i »Hugenotterna», Arnold i »Wilhelm Tell», Eleazar i »Judinnan», Johan af Leyden i »Profeten», Ernani, Robert, Manrico i »Trubaduren», Radamés i »Aida», Lohengrin, Tannhäuser, Faust (som han utförde alltifrån denna operas första framförande i Stockholm), Wilhelm Meister i »Mignon» och Romeo i »Romeo och Julia».
De af hans skapelser, hvilka kunna anses som hans förnämsta, voro de som närmast öfverensstämde med hans egen naturell, de som kännetecknades af friskhet och en ridderlig jovialitet, sådana som exempelvis Fra Diavolo, Georges Brown och Almaviva. »Ty ehuruväl Oscar Arnoldson genom omständigheternas makt fördes in på hjältetenorens svåra och fordrande stig, torde det dock vara oomtvistligt att operacomiquen och det romantiska sångspelet voro de områden på hvilka han bäst och lifligast rörde sig, och inom hvilka han framstod mest till sin fördel. Bäst passade också dessa uppgifter både för hans stämmas klangfärg och för den ovanliga färdighet hvarpå han till exempel i Almavivas aria i »Barberaren» gaf i sanning lysande bevis, och i hvilkens återgifvande han står oupphunnen icke allenast hos oss utan, enligt många främlingars vittnesbörd, äfven i andra länder. Det var ett sannskyldigt pärlregn af de mest klara och klingande toner». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)
Arnoldson blef ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien 1865, erhöll medaljen »Litteris et artibus» 1878 och blef riddare af Vasaorden den 1 dec. 1880, två dagar innan han å Kungl. Stora Teatern som sjökonungen Rolf i Hallströms opera »Vikingarne» firade 25:te årsdagen af sin verksamhet som scenisk artist, vid hvilket tillfälle han var föremål för de mest storartade hyllningar.
Under de senare åren af hans lefnad inträdde hos honom