sattes han i tillfälle att göra en studieresa till Danmark, Tyskland och Frankrike, under månaderna januari—augusti 1863, hvarunder han förnämligast uppehöll sig i Köpenhamn, Dresden och Paris, där han åsåg de förnämsta af dessa städers sceniska framställningar.
Hemkommen fick han rikt tillfälle att lägga i dagen sin förmåga af individualisering och karakteristik. Han var nästan själfskrifven för de yngre hjälterollerna, och han kom in i en omgifning, där man fann sådana storheter på det högre skådespelets område som Georg Dahlqvist, Edvard Swartz och Elise Hwasser. Redan före sin studieresa hade han ju såsom Thumelicus visat sig som en förträfflig representant för denna hos oss ännu då uppburna konstart; efter sin återkomst gjorde han sig ännu mera bemärkt i helt andra sceniska framställningar, där sinnets ädelhet och karaktärens styrka skulle utgöra hufvudmålet för det konstnärliga återgifvandet, och han väckte stort och rättvist bifall för sitt återgifvande af titelrollen r »Richard Sheridan», för Bengt Lagman i »Bröllopet på Ulfåsa» m. fl. karaktärsroller af betydenhet.
Elmlunds förnämsta riktning låg onekligen åt det högre skådespelet, ehuru han äfven icke utan framgång uppträdde i det borgerliga dramat och salongskomedien. Såsom Coriolanus i Shakspeares sorgespel vann han onekligen en af sina största framgångar, och som Bothwell i Björnstjerne Björnsons »Maria Stuart i Skottland», en djärf och kraftfull, men föga sympatisk karaktär, visade han hvad han äfven på det området kunde åstadkomma. Hans ädle Horatio i »Hamlet» var en skapelse af renaste fullblod, och äfven hans framställning af den i sin svartsjuka nästan vansinnige Othello var af hög konstnärlig rang.
Bland det mycket stora antal roller som Axel Elmlund under sin trettiotreåriga teaterbana utförde må, utom redan nämnda, anföras följande: Harald Hårdråde i »Väringarne», Sigismund i »Lifvet en dröm», Ranild i »Marsk Stigs döttrar», Alcibiades i »Timon af Athén», Davy i »Ladyn af Worsley-Hall», Georges i »En arbetare», Romeo i »Romeo och Julia», Eurysakes i »Kungarne på Salamis», Humbert i »Det besegrade lejonet», Osip i »Danicheffarne», Sigurd i »Härmännen på Helgeland», Dagward Frey, Hernani, Antonius i »Antonius och Cleopatra.»
