Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 8.pdf/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
157
SCENISKA KONSTNÄRER

Doktor Rank i »Ett dockhem», Pastor Manders i »Gengångare» och titelrollen i Pietro Cossas skådespel »Nero».

Hans 25-årsjubileum som skådespelare högtidlighölls å Kungl. Stora Teatern den 14 dec. 1883 med uppförandet af »Fäktaren från Ravenna», då den uppburne konstnären uppträdde i sin gamla glansroll, Thumelicus, och blef föremål för storartade hyllningar. Året förut hade han vid Kungl. Teaterns hundraårsjubileum hedrats med medaljen »Litteris et artibus». År 1890 utnämndes han till riddare af Vasaorden.

Då Axel Elmlund år 1891 — vid endast 53 års ålder — lämnade scenen, skedde detta ej så mycket på grund af att den repertoar, som varit hans ursprungliga, då var trängd i bakgrunden, ty han skulle nog ändå kunnat fylla sin plats, utan fastmera därpå att han med åren blifvit offer för en obetvinglig rädsla, som gjorde hvarje ny roll till en plåga för honom. Och då han ej för sin utkomst var beroende af teatern, föredrog han att draga sig tillbaka. »Elmlunds namn», skref en minnestecknare vid hans död, »återkallar i minnet många käcka och ridderliga scengestalter. Man minnes honom bäst från gamla Stora Teatern och dess stora repertoar. I denna repertoar var han en kraft som väl fyllde sin plats och som med rätta ägde publikens fulla och varma sympatier». Han afled (ogift) i Stockholm efter någon tids sjukdom den 23 nov. 1901.



Wilhelmina Charlotta Gelhaar (sedermera Friherrinna von Stedingk, därefter fru Wallensteen). K. T. 1 juli 1858–30 juni 1863. K. T:ne 1 juli 1863–30 juni 1866.

Född den 8 okt. 1837. Föräldrarna voro kammarmusikern Fredrik Gelhaar (oboist i hofkapellet 1827–1868) och hofsångerskan, fru Mathilda Gelhaar, född Ficker (anställd vid Kungl. Teatern 1834–1858, död den 24 april 1889, nära 75 år gammal). Elev vid Kungl. Teatern den 1 juli 1857. Sin första sångundervisning fick hon af Julius Günther, och sedan denne år 1862 afträdt från sånglärarplatsen vid Kungl. Teatern, öfvertogs hennes vidare utbildning af hofsångaren Isaak Albert Berg, som efter Günther åter tillträdde denna befattning. År 1860 gjorde hon en studieresa till Paris, där hon vidare utbildade sin färdighet för koloraturen, en färdighet, som äfven