Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 8.pdf/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
168
KUNGL. TEATRARNE

Här samlade Josephson omkring sig de bästa sceniska krafter, som stodo att få, däribland Fritz Arlberg, Emil Hillberg, August Lindberg, fruarna Caroline Östberg, Lotten Dorsch-Bosin, Louise Fahlman m. fl. Här var Ludvig Josephson härskaren, äfven om han till följd af ekonomiska svårigheter ej alltid kunde genomföra sin vilja. Nya Teatern var likväl på hans tid den mest lifaktiga af hufvudstadens scener, dess spellista upptog en hel mängd af den klassiska dramatikens mästerverk, bl. a. Goëthes »Faust», som aldrig förut uppförts i Sverige, »Hamlet», »Richard den andre» och »Julius Cesar»; af Ibsens och Björnsons dramer uppsattes »Brand» och »Öfver förmåga», som aldrig förut varit spelade, ej ens i Norge. Af hans repertoar få ej heller »Mäster Olof» och »Lycko-Pers resa» glömmas. Mot sin vilja nödgades han gifva en mängd större operetter, bland hvilka framför allt bör nämnas »Boccaccio» med fru Caroline Östberg i titelrollen. Men ändock bar sig icke företaget och slutligen såg han sig tvungen att öfverlämna teatern i andra händer från och med utgången af spelåret 1886-1887.

Ar 1889 blef han af Conrad Nordqvist fäst vid Kungl. Operan som sceninstruktör, på hvilken post han kvarstod i fem år, hvarefter han under ett par år fungerade som Operans sekreterare, tills han på grund af sjuklighet nödgades lämna äfven denna plats. De sista åren af sin lefnad kunde han till följd af lamhet ej lämna sitt hem, men ännu på sjukbädden dikterade han broschyrer och uppsatser rörande teatern. Han afled i Stockholm den 29 jan. 1899.

»Som teaterledare har Ludvig Josephson för alla tider inskrifvit sitt namn i den svenska scenens häfder. Som människa var han originell nog. Han var en af dem, som lefde för en idé och som aldrig böjdes af motgången eller gick ur vägen för svårigheter. Han var en stolt natur, härsklysten som den är, hvilken vet sig ha förmåga, och en sträng och fordrande herre öfver sina underordnade. Men så sparade han minst af alla sig själf och var själf den mest outtröttlige af sin teaters hela personal». (Ur dödsrunan i Aftonbladet.)

Af konung Oscar II hedrades han med medaljen »Litteris et artibus».