mängd betydande partier, bland hvilka må nämnas: Max i »Alphyddan» Asthon i »Lucie», Georges i »Puritanerna», Belcor i »Kärleksdrycken», Orovist i »Norma», Silva i »Ernani» Alfonso i »Lucrezia Borgia», Colonna i »Rienzi», Malvolio i »Alessandro Stradella», Saint-Bris och Marcel i »Hugenotterna», Plumkett i »Martha» samt Wilhelm Tell.
Under de år Behrens var fast anställd vid Kungl. Teatern gjorde han ofta konstresor, än till sitt fädernesland, där han uppträdde på konserter i Hamburg 1863, i Wiesbaden 1865, än till svenska landsorten, än till Norge, Danmark och Finland. »Utrustad med en kraftig kroppskonstitution och full af hälsa och lefnadslust, sparade han sig aldrig, han sjöng på dessa sina färder om kvällarna, reste om nätterna, lefde lustigt undan dagen om, och trötthet var för honom en obekant sak. Han drog den högsta möjliga reveny af det stora kapital han ägde i sin strupe, och när han kom tillbaka efter en på detta kraftödande sätt tillbragt mellansäsong, var han lika slagfärdig och lika sångfrisk i den ordinarie tjänsten som om han skulle legat och hvilat under hela mellanterminen. Inte gjorde han sig mycket hufvudbry med att analysera de uppgifter han fick att lösa, han sjöng och spelade friskt undan efter gammal vana, lyckades ibland bättre, ibland mindre bra, men misslyckades aldrig, därtill var hans stämma för dominerande och hans personlighet för imponerande och godmodig på samma gång, hur mycket man än kunde anmärka på detaljerna, dem han sällan brydde sig om att vårda.» (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)
Efter sin afgång från Kungl. Teatern öfvergick han år 1870 till hofoperan i Berlin, som han tillhörde till 1873, då han for till London, där han sjöng för den världsbekante impressarion Mapleson, som blef så intagen af Behrens’ röst, att han engagerade honom för flera år för italienska operan i den engelska hufvudstaden. Därefter kom han år 1880 till den högt ansedda operascenen i Rotterdam, hvarest han under flera år jämväl skötte direktörsbefattningen, tills han slutligen hamnade vid Metropolitan Opera i New York, där han sedermera uppträdde vid sidan af världens allra förnämsta lyriska konstnärer.
Under alla dessa år idkade Behrens därjämte en omfattande
