Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 8.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
159
SCENISKA KONSTNÄRER

direktören för de kungliga teatrarne, friherre Eugéne von Stedingk, och hade sin afskedsrecett på Kungl. Stora Teatern den 31 juli 1866, då hon uppträdde i en af sina förnämsta skapelser, Marie i »Regementets dotter». Ännu en gång skulle hon likväl återuppträda inför den publik, hvars förklarade gunstling hon varit, nämligen vid Fritz Arlbergs afskedsrecett den 12 juni 1874, då hon på recettagarens särskilda begäran uppträdde som Susanna i »Figaros bröllop». — Tolf år efter sin förste makes år 1871 timade död inträdde hon i nytt äktenskap, då hon den 12 aug. 1883 vigdes i Slottskyrkan med krigshofrättsrådet, s. m. kammarrättsrådet Johan August Wallensteen.

Den konst, som hon i sina yngre år med en så glänsande framgång utöfvat, har hon aldrig upphört att omfatta med en rent af ungdomlig entusiasm, och ännu vid 80 års ålder, då hennes son, grefve Hans von Stedingk, sedan flera år är operachef, ser man henne ofta bevista operaföreställningarna.



David Richard. K. T. 1 juli 1859-30 juni 1861.

När Oscar Arnoldson under mer än ett år var otjänstbar på grund af heshet införskref teaterdirektionen från Tyskland, på kapellmästaren Lachners inrådan, den unge tenoren David Richard. Utan att egentligen blifva någon gunstling hos publiken, eröfrade han sig så småningom en ganska aktad ställning under den tid han tillhörde vår operascen. Han var, skrifver Frans Hedberg i »Svenska operasångare», i besittning af en ganska omfångsrik och hög tenor, hvilken dock för svenska öron hade en alltför skarp och skärande klang för att riktigt kunna behaga. De partier han härstädes utförde voro Masaniello i »Den stumma», Edgar i »Lucie», Raoul i »Hugenotterna», Johan af Leyden i »Profeten», Stradella, Emani, Arnold i »Wilhelm Tell», Manrico i »Trubaduren», och Hertigen i »Rigoletto». Hans skådespelarebegåfning var icke särdeles framstående, men det låg öfver hela hans framträdande något på samma gång blygsamt och redbart, som förvärfvade honom flere och större sympatier än dem som i allmänhet kommit hans här uppträdande landsmän till del. Richard sjöng under det andra året sina partier på svenska, men han kunde likväl aldrig undvika den störande tyska brytningen, och när