studier på egen hand studerade hon sedermera äfven för andra konstnärer, hvaribland den världsberömda Adelaide Ristori (1867), den likaledes berömde tragikern Ernesto Rossi samt den utmärkte sångläraren Lamperti.
Hennes första uppträdande som operasångerska ägde rum vid ett gästspel i Frankfurt am Main år 1861. Spelåret 1861— 1862 hade hon engagement som första sångerska vid hertigliga teatern i Mannheim, uppträdde därefter i Köpenhamn och kom sedan till Stockholm, där hon under två år å rad var fästad vid Kungl. Teatern och där hon sedermera till slutet af 1870-talet tidvis uppträdde, mestadels under längre eller kortare gästspel, men under två spelår, 1871—1873, såsom fast engagerad.
Emellan sina engagement i Stockholm hade hon anställning vid åtskilliga utländska operascener, bl. a. vid Théâtre Lyrique i Paris spelåret 1866—1867, i Warschau fyra månader under säsongen 1867—1868, Palermo 1869 och i Helsingfors, där hon var engagerad först vid Svenska Teatern och senare vid Arkadiateatern, hvarjämte hon uppträdde som gäst i Wien och i London samt i Berlin m. fl. tyska städer. Under de tre år, 1874—1877, som operor gåfvos å Kristiania Teater under Ludvig Josephsons ledning, var Signe Hebbe en af den lyriska afdelningens förnämsta stödjepelare, och genom sin rika repertoar möjliggjorde hon uppförandet af en mängd större operor under denna tid. Efter detta engagement uppträdde hon som gäst på Kungl. Teatern i Stockholm i ett par omgångar under åren 1878 och 1879.
Till Signe Hebbes bästa framställningar räknas först och främst titelrollen i Beethovens »Fidelio» samt föröfrigt Margareta i »Faust», Mignon och Lalla Rookh, hvilka tre partier hon hade inöfvat för dessa musikverks kompositörer: Gounod, Ambroise Thomas och Félecien David. Likaså hörde Valentine i »Hugenotterna» och Selika i »Afrikanskan» till hennes mest berömda skapelser. Bland den mängd roller hon utfört på vår operascen må föröfrigt framhållas: Alice i »Robert», Violetta i »Den vilseförda», Marie i »Regementets dotter», Susanna och Cherubin i »Figaros bröllop», Julia i »Romeo och Julia», Lucrezia Borghia samt Klytemnestra i »Ifigenia i Aulis».
Signe Hebbe hade egentligen ej någon stor och ovanlig röst, men genom sin utmärkta sångkonst och framförallt genom sitt
