Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 2.pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19
SCENISKA KONSTNÄRER

Johan Conrad Axel Fürstenhoff. K. T:ne 1 juli 1868—30 juni 1869.

Född i Stockholm den 30 juli 1840. Debuterade på Kungl. Dramatiska Teatern den 20 nov. 1867 som Fredrik i en af honom själf på vers gjord öfversättning af en fransk enaktspjes, »Om våren», och den 16 mars 1868 som Célestin i »Onkelns testamente». Sedan han fått fast anställning uppträdde han bl. a. som Alexis Orlof i »Om kronan», Bernard i »Narras inte!» och Jules i »Fattig på mynt, men rik på kärlek». Efter sin afgång från de kungl. teatrarne var han spelåret 1869—1870 anställd vid Ferdinand Strakoschs sällskap i Göteborg, hvarefter han ingick i postverkets tjänst. Död som postexpeditör i Göteborg den 19 nov. 1892. — Gift i Göteborg 1882 med Hulda Elisabeth Boije.


Jeannette Jacobsson, född Davidson. K. T:ne 1 juli 1868—31 dec. 1870.

Född i Stockholm den 16 mars 1841 (dotter af konditorn Wilhelm Davidson, Hasselbackens bekante grundläggare).

Sin första sångundervisning fick hon af professor Julius Günther, hvarefter hon fullbordade sina studier hos Masset i Paris och hos hofsångare Isaak Berg i Stockholm. Under flere år medlem af det år 1860 af Julius Günther och Ludvig Norman bildade Harmoniska sällskapet, var hon dess mest verksamma solist på kvinnosidan. Den framgång hon härvid rönte föranledde henne att ägna sig åt scenen och den 11 juni 1868 debuterade hon som Julia i Gounods »Romeo och Julia», hvilken opera då gafs för första gången härstädes. Debuten var särdeles lyckad och tillvann sig berättigadt erkännande. Hon uppträdde sedan med stor framgång i andra framstående partier, såsom Rachel i »Judinnan», Katarina i »Den förtrollade katten», Alice i »Robert», Adriano Colonno i »Rienzi», titelpartiet i »Lalla Rookh», Selika i »Afrikanskan», Arlina i »Zigenerskan» och Leonora i »Fidelio». »En mezzosopran af en ren, vacker timbre, ett af studier och musikalisk intelligens prägladt föredrag i förening med ett spel, som redan från början röjde en lycklig uppfattningsförmåga, riktig takt och fin ton jemte ett fördelaktigt yttre voro de egenskaper, som utmärkte fru Jacobssons sceniska verksamhet». Efter sin