Därefter antog han plats vid ett holländskt operasällskap, där han äfven tjänstgjorde som regissör. I november 1890 uppträdde han åter i Stockholm några gånger, men kort därefter drabbades han af ett slaganfall, från hvilket han aldrig blef återställd, och sina sex sista lefnadsår tillbragte han i stillhet och tillbakadragenhet.
»Labatt var en bildad och intelligent sångare, om än ej alldeles fri från virtuosmässiga olater. Hans höga, vibrerande stämma var en verklig hjältetenor, som under sin glansperiod ägde en imponerande klang, fyllighet och kraft. Därtill kom en ej obetydlig dramatisk förmåga, som lät honom skapa en ypperlig Eleazar, en sympatisk Tannhäuser, hvarjämte med beröm böra nämnas hans Raoul, Profeten, Manrico, Rolf i Hallströms »Vikingarne» och Harald i Andreas Hallins »Harald Viking», hvilket parti han utförde vid styckets första uppförande i Stockholm den 18 febr. 1884.» (Adolf Lindgren, dödsruna i Aftonbladet.)
År 1882 utnämndes Labatt till riddare af Vasaorden och dessutom innehade han flere utländska dekorationer. Han afled i Stockholm den 7 mars 1897. — Gift i Wien med en ungerska, Eugenie Schulhoff.
August Fredrik Dörum. K. T:ne 1 juli 1866—1880.
Född i Stockholm den 21 dec. 1841 (föräldrarna voro kopisten i k. norska kansliet Lars Michael Dörum och Emilia Charlotta Falk). Begåfvad med goda anlag för målarkonsten var han under några år elev vid Fria Konsternas Akademi. Men sedan han vid något tillfälle i ett gladt lag hade uppläst ett stycke ur »Fänrik Ståls sägner» och därvid blifvit af Carl Johan Uddman på det varmaste uppmanad att ägna sig åt scenen, beslöt han sig för att följa rådet och söka komma in vid Kungl. Teaterns elevskola. Försedd med rekommendationsbref från en person, som mycket intresserade sig för honom, nämligen de kungl. teatrarnes läkare, professor F. A. Cederschiöld, gick han till elevskolans dåvarande föreståndare, Johan Jolin, som utan ringaste svårighet antog honom till elev från den 1 juli 1863, där han redan under sina tre elevår väckte stora förhoppningar om framtida förmåga som scenisk konstnär. År 1866 fick han kontrakt som skådespelare och som
