med ett för scenen ganska lämpligt yttre, var en samvetsgrann
och för sin konst intresserad skådespelare. Han lämpade sig
bäst för yngre, komiska figurer, isynnerhet eleganta narrar.
Såväl innan han lämnat teaterbanan som sedermera, fäste han
på ett fördelaktigt sätt uppmärksamheten på sig genom de
välgörenhetsföretag, för hvilka han ställde sig i spetsen. Efter
sin afgång från scenen ägnade han sig en tid åt affärsverksamhet.
Han afled å Sabbatsbergs sjukhus den 31 jan. 1903. — Gift
den 14 dec. 1886 med Ada Fallstedt.
Bodo Borchers. K. St. T. gästspel 24 maj 1870, 1 gång.
Tenorsångare från K. Teatern i Wiesbaden. Utförde vid detta sitt enda uppträdande å vår operascen Josefs parti i »Josef i Egypten».
Per Adolf Janzon. K. T:ne 1 juli 1870—30 juni 1888. K. Op. 15 aug. 1888—89.
Född i Östergötlands skärgård den 4 nov. 1844 (föräldrarna voro fiskaren Adolf Jansson och Margaretha Olofsson). Han ägnade sig först åt sjömansyrket, men ändrade snart lefnadsbana, så att han kunde taga studentexamen 1863. Vid Uppsala universitet studerade han för den filosofiska gradens ernående, men hans präktiga basbarytonstämma föranlät honom dock slutligen att lämna de akademiska studierna och ägna sig åt konsten. Efter en tids handledning af Anders Willman debuterade han på Kungl. Stora Teatern den 12 juni 1870 som Plumkett i »Martha» och erhöll genast anställning vid de kungliga teatrarna. Plumkett, hvilken roll han öfvertog efter Rudolf Walin och Conrad Behrens och som passade förträffligt för hans sceniska naturell, var sedermera alltjämt en af hans glansroller. Pelle Janzon, såsom han helt familjärt under hela sin teaterbana allmänt kallades, mottogs redan från första stunden af publikens och kritikens bifall. »Visligen var det icke mycket konst i hvad han gjorde, men det var så mycket mera frisk, ofördärfvad och icke så litet burschikos natur i stället, det fanns någonting raskt, djärft och ursprungligt hos honom som behagade, därför att det på scenen uppbars af verkligt utmärkta framställningsmedel, och i sällskapslifvet
