få vara med bland de uppträdande, fick Lindberg spela fruns roll i stycket, och han lyckades däri så bra, att detta ytterligare stärkte hans lust att ägna sig åt den sceniska banan. Han bestämde sig alltså för att fara till Stockholm och söka komma in vid Kungl. Teatrarnes elevskola. Nu hade han en sammansparad förtjänst af 800 riksdaler på banken, och därmed for han i september 1865 till Stockholm för att få sin högsta önskan uppfylld: att få komma till teatern.
Efter ankomsten till Stockholm uppsökte han genast elevskolans föreståndare, Johan Jolin, och blef utan svårighet antagen. Vid elevskolan kvarstod han till våren 1866.
Därpå började hans skiftande teaterbana. Han fick först anställning hos C. O. Lindmark, som hade ett af den tidens bättre resande sällskap, men stannade där endast en mycket kort tid under hösten 1866, hvarefter han kom till ett sällskap som leddes af Johan Fredrik Lundgren (under namnet »Uller» känd som en ganska flitig teaterförfattare). Där var han i tre år, hvilka kunna anses som August Lindbergs »hundår». Sällskapet, som var sammansatt af flera goda förmågor, var alls icke något s. k. »teaterband», men det gick ej alltid så bra att direktören — en hedersman, som ville göra rätt för sig till alla — kunde betala ut lönerna på bestämd dag till sina sujetter, hvilka till följd häraf ofta fingo svälta. I tre år höll dock August Lindberg ut, ofta under stora försakelser. Sommaren 1S69, då han med Lundgrens sällskap spelade på den nya sommarteatern på Mosebacke, sökte och erhöll han engagement vid det ansedda Elfforsska sällskapet, som nu öfvertagits af fru Thérèse Elfforss, sedan hennes man, Lars Erik Elfforss, den 23 juni samma år aflidit i Västervik.
Hos fru Elfforss stannade han i två år och reste i landsorten; sommaren 1870 uppträdde sällskapet på Humlegårdsteatern. Hösten 1871 fick han engagement vid Kungl. Teatrarne efter att den 12 maj ha debuterat som Richard Sheridan. Hans andra debut, som ägde rum den 12 sept., blef som Gringoire. Han gjorde ej lycka i någondera af dessa uppgifter, men fick emellertid göra äfven ett par andra roller under spelåret: Florizel i »En vintersaga» och Wilhelm af Oranien i »Allt för fosterlandet».
Helt naturligt fann han sig därför icke tillrätta på de kungliga
