Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 3.pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
44
KUNGL. TEATRARNE

1912. Under hela den tid turnén varade åtnjöt han tjänstledighet.

Bland Lindbergs roller under hans sista anställning vid Kungl. Dramatiska Teatern kunna nämnas: Kung Lear, Macbeth, Redaktör Johannes Ramseth i »Kung Midas», »karaktärsfull i yttre kontur, stark i vilja och medryckande i tal», — Hans Brask i »Riksföreståndaren», Doktor Cyprian i »Professor Bernardi», gamle Levin i »Innanför murarne», den gamle rucklaren S:t Olphert i »Den beryktade fru Ebbsmith» — »ett mästerstycke af skarp porträttkonst» — Violinläraren Führing i »Evig kärlek» m. fl.

Sista gången Lindberg visade sig på scenen var som Grefve d'Eguzon i »Äfventyret» den 10 mars 1915. Sedan var han af sjukdom hindrad att uppträda. Efter långvarigt lidande (lungkräfta) afled han den 18 nov. 1916 i sitt hem i Råsunda, där han under de senare åren bodde om vintrarna — han hade dessutom en villa i Dalarö, där han med sin familj under en lång följd af år tillbringade somrarna.

August Lindberg ingick äktenskap den 16 jan. 1885 — under sitt andra engagement vid Kungl. Teatrarna — med skådespelerskan Augusta Wilhelmina Blomstedt.

Konung Oscar tilldelade honom den 14 dec. 1897 medaljen »Litteris et artibus» och af konung Gustaf utnämndes han 1913 till riddare af Nordstjärneorden.

August Lindberg var tvifvelsutan en af de mest egendomliga skådespelare vårt land ägt. Många voro de som sökte imitera honom, och mången lyckades att ganska illusoriskt efterlikna hans originella sätt att tala, med dess ofta onaturliga och omotiverade tonfall. Det blef dock aldrig annat än en karikering, något som väl också var meningen. Detta skedde dock mindre på scenen — annat än möjligen i någon s. k. »revy» — utan egentligen i enskilda samkväm.

August Lindberg var en utmärkt instruktör, men som sådan mycket originell, och om hans vana att därvid alltid tala i liknelser finnas många historier. Såsom ett exempel på hans egendomliga sätt att vid sådana tillfällen uttrycka sig må anföras följande. Under den tid han var operaregissör repeterades en dag »Nürnbergerdockan», där, som bekant, mycken taldialog förekommer. Donatan spelades af Max Strandberg.