dåliga, de poserande och de ärliga. Men i nästa ögonblick var det försvunnet.» (August Brunius.)
»Hans meritlista var icke bara hans rollista. Som instruktör, som impulsgifvare har han haft en känd och erkänd betydelse vid sidan af sin skådespelarverksamhet. Hans personlighet genomsyrade båda facken. Han ägnade det hela sin tro, hela sitt lifs största sträfvanden, hela sin ännu ungdomliga hängifvenhet. I hårdnackad energi och i flammande och ideelt patos stod han som ett föredöme. Men i sitt konstnärskap stod han ensam. Han hörde inte till de sceniska artister som bilda skola — därtill var hans personlighet för skarpt och individuellt modellerad. Men med sin lifsgärning har han inpräntat hänförelsens och arbetets nödvändighet i konsten, liksom troheten mot sig själf. Stor och ojämn och sökande var hans egen konst — men ett är säkert: att det hade sett mycket fattigare ut i våra teaterannaler om inte August Lindberg hade funnits.» (Bo Bergman.)
»August Lindberg representerade efter femtio års arbete och uppnådda sjuttio lefnadsår alls icke någon gammal tid, någon passerad vördnadsvärd stil. Han var alltjämt en modärn människa, en modärn konstnär i sina förtjänster och brister. Hela hans teaterbana var buren af en experimentlust och en entusiasm för det betydande i nutidens dramatiska diktning som var enastående inte bara i Sverige, men i Norden; en verklig artists rastlösa, kamplystna och ideella sträfvanden ha legat under allt hvad han gjort. Han stödde, så ofta han kunde, de stora mästarna, och före någon annan vågade han sätta in alla sina resurser på något försmådt eller hatadt storverk — för att lyckas ibland, misslyckas ibland. Under sin bästa krafts tid kunde han aldrig sitta länge stilla, utan flackade om mera än mången som bara velat spekulera i teater — från Ystad till Haparanda». (Dödsruna i Aftonbladet.)
Anders Christian Helmer Strömberg. K. T:ne 1 sept. 1871—30 juni 1872; ånyo 1 juli 1875—30 juni 1888. K. Op. 15 aug. 1888—30 juni 1894.
Född i Linköping den 29 nov. 1848 (föräldrar: fältkamreraren Daniel Wilhelm Strömberg och Charlotta Maria Rothlieb). I sin ungdom ägnade han sig mycket flitigt åt pianospelet, men
