Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 3.pdf/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
31
SCENISKA KONSTNÄRER

af en originell, ibland något stojande munterhet, som slog an både på gamla och unga. Pelle Janzon var en af dessa naturens utkorade, som var född till skådespelare och som kunde sätta sig öfver konstens teknik. Stämman var kraftfull och omfångsrik med en klar och behaglig klangfärg och var ett ypperligt uttrycksmedel för den lefnadslust, som svällde i sångarens inre». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)

Bland Janzons många roller må särskildt nämnas Figaro, Dulcamara i »Kärleksdrycken», Bellamy i »Villars' dragoner», Sulpiz i »Regementets dotter», Zizel i »Konung för en dag», Escamillo i »Carmen», Gil Peréz i »Svarta dominon», Kasper i »Friskytten», Bartholo i »Barberaren i Sevilla» samt — hans kanske bästa uppgifter — Leporello i »Don Juan», Falstaff i »Muntra fruarna» och Gigoti i »Diamantkorset». Äfven några rent dramatiska roller utförde han med framgång, såsom t. ex. Spole i »En midsommarnattsdröm» och Löpar-Nisse i »Vermländingarne».

Det som beredde Pelle Janzon hans stora framgång var egentligen hans glada lynne, hans alltid humoristiska uppfattning. Äfven då hans röst ej mera hade sin friskhet och sin klang i behåll, såg man honom med nöje. Han var en äkta Stockholmstyp och blef därför förstådd af stockholmarne. I vänkretsen var han därjämte en utmärkt tolkare af Bellmans sånger.

Pelle Janzon afled å Sabbatsbergs sjukhus den 20 okt. 1889.


Carl Henrik Christiernsson. K. T:ne 1 juli 1870—30 juni 1885.

Född i Stockholm den 24 aug. 1845. Efter att ha idkat studier för den farmaceutiska banan kom han den 1 nov. 1866 till Kungl. Teatrarnes elevskola, där han den 1 juli följande år blef antagen till ordinarie elev. Under spelåren 1870—1877 var han anställd uteslutande som skådespelare och kvarstod i denna egenskap till 1885. Men småningom vände han sig till regissörsfacket och det undervisande arbetet vid scenen. Åren 1877—1885 var han sålunda, vid sidan om sin skådespelareverksamhet, lärare i deklamation vid elevskolan, hvars föreståndare han blef 1881. Samma år blef han jämväl regissör för det större skådespelet, och denna befattning skötte han till