Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 3.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
32
KUNGL. TEATRARNE

utgången af spelåret 1888—1889. Sommaren 1889 innehade han tillsammans med skådespelaren Richard Wagner Djurgårdsteatern, och spelåren 1889—1896 voro dessa båda direktörer för Södra Teatern. År 1895 antogs han därjämte till regissör vid Kungl. Dramatiska Teatern och innehade denna befattning till 1901, då han afgick med pension. Bland de roller han under sin tjugufemåriga skådespelarebana utförde må nämnas Rörlund i »Samhällets pelare», Rhaistes i »Kungarne på Salamis», Arbacos i »Sardanapalus», Nils Stensson i »Fru Inger till Östråt», Prosper i »Män af ära» och Linneus i hans eget dramatiska debutarbete »Ungdom». Vid sitt 25-årsjubileum 1891 dekorerades han med medaljen »Litteris et artibus».

Som dramatisk författare och som öfversättare och bearbetare för scenen utöfvade han en mycket flitig verksamhet. Hans första originalarbete var femaktskomedien »Ungdom», som gafs första gången 1881, och bland hans öfriga arbeten för scenen kunna nämnas sagospelet »Per Svinaherde» (1887) och operan »Granadas dotter» (1892), till hvilka båda stycken Ivar Hallström komponerat musiken, vidare det på sin tid synnerligen populära lustspelet »Gurli» (som gafs första gången på Kungl. Dramatiska Teatern 1898 med fru Ellen Hartman i titelrollen) samt lustspelet »Castor och Pollux» (1900).

Efter sin afgång från Dramatiska Teatern var han några år regissör vid Svenska Teatern och Vasateatern.

Efter flerårig sjukdom afled han i Lund den 9 jan. 1915. — Han var gift två gånger: första gången den 22 mars 1875 med premierdansösen Agnes Wilhelmina Fredrika Grundström (skilsmässa den 18 febr. 1882), andra gången den 10 juni 1882 med skådespelerskan Sophia Dorotea Valenkamph.


Henriette Rebecca Jacobson. K. T:ne 1 juli 1870—30 juni 1873.

Född i Stockholm den 19 mars 1850 (dotter af kommissionären Ludvig Jacobson och Christina Catharina Sundin). Elev den 1 juli 1867. Begåfvad med en ovanlig fägring och därtill liflig och glad, hade hon därjämte något graciöst i hela sitt väsen; men oaktadt dessa för en skådespelerska så viktiga yttre betingelser, kunde hon aldrig göra sig gällande i några mera framstående uppgifter. Hon dog (i lungsot) år 1874.