»Afrikanskan», Rose Friquet i »Villars' dragoner», Nemea i »Konung för en dag», Philine i »Mignon», Rezia i »Oberon» och Rosina i »Barberaren». På Nya Teatern uppträdde hon bl. a. som Elsa i »Det lustiga kriget» och som Laura i »Tiggarstudenten». »Hon hade en af naturen ovanligt voluminös och omfångsrik stämma och ägde en mindre vanlig färdighet i koloratur».
Sedan hon den 16 nov. 1887 ingått äktenskap med tjänstemannen i försäkringsbolaget Skandia, Nils Bergman, lämnade hon scenen med utgången af spelåret.
Beata Carolina Östberg, sedan Fru Östberg-Horwitz, därefter Fru Östberg. K. T:ne 1 juli 1874—30 juni 1877; gästspel 19 okt. 1886—7 juni 1887; 20 sept. 1887—31 maj 1888. K. Op. 15 aug. 1888—30 juni 1892; gästspel 15 sept.—25 okt. 1892; fast engagement 15 aug. 1894—30 juni 1898. K. T. 1 juli 1898—31 maj 1904; ånyo sept. 1905—31 maj 1906.
Född i Stockholm den 17 maj 1853 (dotter af badaremästaren Johan Ludvig Östberg och Beata Ulrika Wallberg). Redan tidigt visade Caroline Östberg prof på rika musikaliska anlag och sångbegåfning, och vid 16 års ålder blef hon inskrifven som elev vid musikkonservatoriet, där hon studerade i tre år under Julius Günthers ledning. Efter slutade studier där debuterade hon på Kungl. Stora Teatern den 15 dec. 1873 som Anna i »Friskytten». Den 13 mars följande år ägde hennes andra debut rum, då hon utförde Carlo Broschis parti i Aubers operacomique »Hälften hvar», och därefter erhöll hon fast anställning, som hon innehade i tre år, under hvilken tid hon uppträdde med alltjämt växande framgång. Hon utförde under dessa år bl. a. Adina i »Kärleksdrycken», Rosina i »Barberaren i Sevilla», Inez i »Afrikanskan», Susanna i »Figaros bröllop», Fru Ström i »Muntra fruarna», Zerlina i »Fra Diavolo» och Henriette i »Muraren». Därefter beredde hon sig på en studiekurs för fru Nissen-Saloman i Petersburg, hvilket emellertid ej blef af med anledning däraf att hon den 5 april 1878 gifte sig med grosshandlaren Moritz Horwitz (hvilket äktenskap sedermera upplöstes genom skilsmässa i november 1883). Det beklagades allmänt att hon, som man trodde, nu för alltid lämnat scenen, men redan i december 1879 uppträdde hon helt oväntadt på Nya Teatern (som hösten samma år öfvertagits af Josephson och Holmquist) och utförde där
