operaengagement i Stockholm, hvarvid hon utförde åtskilliga stora partier, såsom Donna Anna i »Don Juan», Elvira i »Den stumma», Nattens drottning, Isabella i »Robert» och titelpartiet i P. A. Ölanders »Blenda» (då denna opera gafs första gången den 26 april 1876). Sedan hennes anställning vid vår operascen upphört, reste hon till Milano, där hon studerade musik och italienska språket för Trivulsi, hvarefter hon for till Frankfurt a. M., där hon åtnjöt sångundervisning för Julius Stockhausen. År 1878 gjorde hon en framgångsrik konsertresa i Sverige. Därpå var hon under fem år engagerad vid Covent gardenteatern i London och under vintermånaderna, som hon fritt disponerade, gjorde hon konsertresor i de engelska städerna. Vid hennes gästspel i Stockholm 1882 och 1883—84 uppträdde hon i titelpartierna i »Norma» och »Aida», som Valentine i »Hugenotterna» och som Leonora i »Trubaduren». Hennes sista gästuppträdande i Stockholm ägde rum på nyåret 1893, då hon ånyo sjöng Leonoras parti i »Trubaduren».
Gift den 13 dec. 1884 med f. d. kaptenen i engelska armén William B. Newson i San Francisco, från hvilken hon 1891 blef skild.
Arvid Fredrik Ödmann. K. T:ne 1 juli 1875—30 juni 1887. (Tjänstledig, för studier i Paris, spelåret 1875—1876.) K. Op. gästspel: 4—15 juni 1889, 7 ggr; fast engagerad: 1 juli 1889—30 juni 1898. K. T. 1 juli 1898—28 febr. 1911; afskedsrecett 17 okt. 1911.
Född i Karlstad den 18 okt. 1850 (son af grosshandlaren Johan Fredrik Ödmann och hans maka i andra giftet, född Forsell). Efter afslutade skolstudier i födelsestaden kom han till Stockholm sommaren 1871 för att deltaga i en Amerikakör under den bekante sånganföraren, magister August Jahnkes ledning. I Stockholm kom emellertid Kungl Teatrarnes dåvarande sekreterare, Oscar Wijkander, att få höra den unge sångaren och öfvertalade honom att söka engagement vid operascenen, och efter att ha profsjungit för direktionen antogs han genast till elev från 1 sept. 1871. Efter ungefär ett och ett halft års trägna studier för Fritz Arlberg, debuterade han på Kungl. Stora Teatern den 14 febr. 1873 som Tamino i »Trollflöjten.» Debuten utföll synnerligen lyckligt och
