såsom Romeo i »Romeo och Julia», hvilken var en af hans största triumfroller. Bland hans öfriga mera bemärkta partier må, utom de förut nämnda, anföras följande: Don José i »Carmen» — den roll åt hvilken han nog gaf den mest dramatiskt genomförda karakteristik — Wilhelm Meister i »Mignon», Don Octavio i »Don Juan», Johan af Leyden i »Profeten», Alfredo i »Den vilseförda», Radamès i »Aida», Otello, Faust i »Faust» och i »Mefistofeles», Bergakungen i »Den bergtagna», Achilles i »Iphigenia i Aulis», Josef i »Josef i Egypten», Florestan i »Fidelio», Lohengrin, Walther von Stoltzing i »Mästersångarne», Arnold i »Wilhelm Tell», Almaviva i »Barberaren i Sevilla», Fra Diavolo, Chapeloux i »Postiljonen från Longjumeau», Paul i »Paul och Virginie», Horace i »Svarta dominon», Benoit i »Kungen har sagt det», Gerald i »Lakmé», Noureddin i »Lalla Rookh», Turiddo i »På Sicilien» och Zephoris i »Konung för en dag», som nog var hans mest populära parti.
Godhjärtad och rättfram, utan minsta tillstymmelse till svek i karaktären, gick Arvid Ödmann lugnt sin väg fram. Klart är att han med tiden blef tämligen bortskämd af allt det rökoffer, som tändes för honom, alla de blommor, som, rent bokstafligt taladt, kastades för hans fötter — och mången scenisk artist har blifvit det för mindre än så. Men trots all framgång, alla triumfer, ja, man skulle kunna säga allt afguderi från hans otaliga beundrarinnors sida, blef han dock aldrig öfvermodig, äfven om alla dessa ovationer och hyllningar skänkte honom en rent af barnslig tillfredsställelse.
År 1897 blef han ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien; föröfrigt innehade han följande utmärkelser: »Litteris et artibus», Vasaorden (1894), Rumäniens Stjärna och Dannebrogsorden (1906). Den 1 dec. 1906 utnämndes han till hofsångare, hvilken titel ej förut tilldelats någon på 75 år. Isaak Berg erhöll nämligen denna titel 1831.
Arvid Ödmann var två gånger gift: första gången den 1 juni 1881 med änkefru Jenny Sophia von Mentzer, född Brandt (född den 19 jan. 1851, död den 30 maj 1908), andra gången sommaren 1909 med tandläkaren fru Alma Hård af Segerstad, född Björklund.
Efter endast några dagars sjukdom afled han af hjärtförlamning i Stockholm den 15 juli 1914.