Teaterns balettskola, hvarifrån hon sedan öfvergick till den dramatiska elevskolan, där hon blef ordinarie elev den 1 juli 1872. Under elevtiden debuterade hon på Kungl. Dramatiska Teatern den 11 april 1874 som Monee i »Engelsmän i Indien» och den 11 maj s. å. som Anaïs i »Debutanten och hennes far», men kvarstod likväl som elev äfven under följande spelår. Under sin tvååriga anställning vid de kungliga scenerna uppträdde hon med framgång i några större roller bl. a. Fenella i »Den stumma» och Lelia i »Sullivan». Spelåret 1877—1878 arbetade hon vid Svenska Teatern i Helsingfors, där hon genast tillvann sig publikens ynnest, särskildt genom sin framställning af Anna Ivanovna i »Familjen Danicheff» och Hjördis i »Kämparne på Helgoland». Under spelåret 1878—1879 var hon under fru Louise Stjernströms ledning fästad vid Nya Teatern i Stockholm, där hon bl. a. utförde Mistress Clarkson i »Främlingen». Hösten 1879 återvände hon till Svenska Teatern i Helsingfors, som hon sedermera tillhörde oafbrutet till 1907, hvarunder hon med växande framgång utförde de mest olikartade roller såsom Regina von Emmeritz, Orleanska Jungfrun, Hermione i »En vintersaga», Drottning Anna i »Ett glas vatten», Grefvinnan Zicka i »Dora», Suzanne d'Ange i »Falska juveler», Lona Hessel i »Samhällets pelare», Fru Inger till Östråt, Lady Machbeth, Maria Stuart i »Maria Stuart i Skottland», Tekmessa i »Kungarne på Salamis» m. fl.
Vid ett kort besök i Stockholm i september 1884 uppträdde hon på Kungl. Dramatiska Teatern som Diana i »En brist i uppfostran» och som Genéviève i »De onyttige». Spelåren 1907—1911 engagerad hos Ranft vid Svenska Teatern i Stockholm tog hon hösten 1911 ånyo engagement vid Svenska Teatern i Helsingfors, där hon kvarstod till 1916, då hon afgick från scenen. År 1885 ingick hon äktenskap med skådespelaren Ernst Waldemar Brander (engagerad vid Kungl. Teatrarne 1877—1882).
Utrustad med en mjuk och vacker stämma, ett lifligt och uttrycksfullt ansikte samt en snabb och säker uppfattning, som stundom yttrade sig i en omedelbar inspiration hade hon sitt tacksammaste fält dels på det melodramatiska området, dels i framställningen af intriganta, hårda, halft demoniska naturer. »Hela den litterära repertoaren, det högre skådespelet och
