Åhlanders bästa skapelser var onekligen Madam Rask i Alfhild Agrells treaktsskådespel »Ensam», där hon gaf en lika sann som gripande framställning af den simpla gamla hjälphustrun. Hon har spelat så vidt skilda roller som pigan Ane i »Geografi och kärlek» och Hertiginnan de Réville i »Sällskap där man har tråkigt», Fröken Holst i »Sista hvarfvet» och Madam Olsen i »Lynggaard & Co», den gamla bajadären Fru Bonivard i »Duvals skilsmässa», något af det mest uppsluppna hon någonsin presterat, och den mästerligt framställda Madam Heinecke i »Ära», som konstnärinnan själf betecknar som en af sina favoritroller. Föröfrigt kunna följande roller inom lustspels- och komedigenren anföras: Fru Kaurova i »Arfskiftet», Fru Sicorro i »Sicorros inackorderingar», en ypperlig scenisk skapelse, Opportune i »Fregattkaptenen», Lotta i »Lilla professorskan», Mamsell Rosenase i »Rika morbror», Fru Kastanie d. ä. i »Magister Bläckstadius», Fru Hedda Fox i »Herr Dardanell och hans upptåg på landet», Fröken Skate i »Kärlekens komedi», Nille i »Erasmus Montanus», Fru Sara Levin i »Innanför murarna» och Lotten von Wolff i »Ett ungkarlshem». Bland hennes mera allvarliga uppgifter intager Mor Fadette i »Syrsan» en bemärkt plats, liksom äfven Etatsrådinnan i »En skandal».
Genom rik naturlig begåfning och en genom grundliga studier förvärfvad bildning jämte ett träget och samvetsgrannt arbete har fröken Åhlander nu under flera årtionden intagit en rangplats vid den kungliga dramatiska scenen, och de många vidt skilda roller, som hon under sin långa teaterbana utfört, visa tillfullo omfattningen af hennes konstnärskap. »Hon gör ett lika trovärdigt intryck då hon visar sig i gestalt af en gammal hedersgumma, hjärtegod och rättfram, som då hon uppträder som den elaka intriganten, den löjliga gamla fjollan eller den outtrötteliga skvallerbyttan, som ej menar något ondt, men ej kan hålla munnen stilla. Till omväxling har hon gifvit den kallt öfverlägsna världsdamen — etatsrådinnan i »En skandal» — och den mycket gamla damen, hvilkens åsikter och fördomar en gång för alla växt fast i hennes hufvud och aldrig skola rubbas en tum — mormodern i fru Leffler-Cajanellos »Familjelycka», en af fröken Åhlanders mest illusoriska bilder ur det lefvande lifvet.» (Georg Nordensvan.)
Fröken Åhlander har under en följd af år varit en utmärkt
