Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 5.pdf/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
101
SCENISKA KONSTNÄRER

var praktiserande jurist i tre år. Redan i ungdomen hade han fått god musikalisk undervisning, hade sedan ifrigt deltagit i studentsången och äfven som jurist flitigt sysslat med sång och musik. I sept. 1870 lämnade han Norge och for till Stockholm, där han under tio månader uppehöll sig och tog sångundervisning för Fritz Arlberg. Sedermera utbildade han sin röst under Achille Corsi och Lamperti i Milano och uppträdde samtidigt på italienska operascener. Sommaren 1874 återvände han till sitt fädernesland och tog engagement vid den då af Ludvig Josephson nyupprättade operaafdelningen vid Kristiania Teater. Sedan detta företag upphört begaf han sig på hösten 1877 till Stockholm, där han under två månader uppträdde som Leporello i »Don Juan», som Plumkett i »Martha» och som Wilhelm Tell. »Han visade sig vara en ganska god skådespelare med en duktig stämma, som likväl saknade den konstnärliga utbildning, hvilken hade kunnat göra honom till en vinst för vår lyriska scen». Under de båda följande åren sjöng han med framgång i London och Leipzig och därefter på konserter såväl hemma som i utlandet. Han har sedermera utvecklat en betydelsefull verksamhet som sånglärare i sitt hemland.


Carl Hugo Bernhard Grevillius. K. Dr. T. debut 19 nov. o. 4 dec. 1877, 2 ggr.

Född i Göteborg den 31 jan. 1845. (Föräldrarna voro d. v. domkyrkokateketen därstädes, s. m. kontraktsprosten och kyrkoherden i Norrköping Johan August Grevillius, känd icke blott som en förträfflig predikant och vältalare, utan äfven som en utmärkt sångare, och hans maka, Alfhild Ejserman, bemärkt såsom en mycket framstående pianist.) Han idkade först omfattande studier i moderna språk i Uppsala och var i det närmaste färdig med sin grad, då han plötsligt afbröt sin akademiska bana, för att låta det stora intresset för musiken taga ut sin rätt, ett intresse som redan i bandomen blifvit väckt i det musikaliska hemmet. Han begaf sig då till utlandet och studerade musik, hufvudsakligast piano för berömda lärare i Brüssel och Leipzig. Hemkommen i början af 1870-talet blef han en mycket anlitad pianolärare i Stockholm. Emellertid drogs hans håg till scenen och efter förberedande