Hoppa till innehållet

Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 5.pdf/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
104
KUNGL. TEATRARNE

och den 7 nov. som Markisinnan De Boismartel i »Ferreol», hvarefter hon erhöll fast anställning vid den dramatiska scenen, räknadt från den 1 samma månad. Öfriga roller: titelrollen i Gondinets komedi »Christiane», Bodil i »Ambrosius», Donna Rafaëla i »Allt för fosterlandet», Julia i »Ett minnesblad» m. fl. Död i Stockholm den 5 febr. 1895. - Gift den 3 sept. 1888 med operasångaren Anders Willman i dennes andra gifte.


Franz Betz. K. St. T. konsert (jämte Lilli Lehmann) 3 maj 1878; gästspel 6—29 maj 1878, 10 ggr.

Född i Mainz den 19 mars 1835. Efter att ha uppträdt på åtskilliga mindre tyska operascener engagerades han vid kungliga operan i Berlin 1859 och tillhörde sedan denna teater till 1897. Franz Betz, som hade titeln kungl. preussisk kammarsångare, var ansedd som en af Tysklands allra yppersta lyriska konstnärer. Väl förtrogen med såväl den tyska som den franska och italienska skolan, var han särskildt en högt skattad Wagnersångare. Vid sitt gästspel i Stockholm, då han uppträdde i förening med den ej mindre berömda sångerskan Lilli Lehmann, utförde han följande partier: Wilhelm Tell, Don Juan, Telramund i »Lohengrin», Valentin i »Faust» och Germont d. ä. i »Den vilseförda». Han afled i Berlin den 11 aug. 1900. — Gift med operasångerskan Johanna Düringer (född 1837, död 1896).


Lilli Lehmann. K. St. T. konsert 3 maj 1878; gästspel 6—29 maj 1878, 11 ggr; ånyo 8 maj—9 juni 1879, 12 ggr.

Född i Würzburg i Baiern den 24 nov. 1848. Fadern var en berömd tenorsångare och modern den på sin tid ryktbara sångerskan och harpvirtuosen Marie Lehmann, tillika en mycket framstående sånglärarinna. Redan i den tidiga åldern af sex år började hon af modern erhålla den mest grundliga musikaliska undervisning. Nitton år gammal debuterade hon 1867 i Prag, var därefter engagerad i Danzig och Leipzig tills hon år 1870 fick anställning vid hofoperan i Berlin, där hon vann sådana sympatier att hon sex år senare erhöll lifstidsengagement.

Under de båda åren 1878 och 1879 uppträdde hon som gäst på operascenen i Stockholm. Hon sjöng där följande