litet originelle kakelugnsfabrikören August Ringnér, hade nämligen tröttnat att för egen räkning drifva teaterverksamhet, som under sex år hade förorsakat honom en icke ringa ekonomisk förlust. Och så beslöt Hillberg att från den 1 okt. 1880 hyra denna teater, som han nu gaf namnet Stora Teatern. (Jämt en månad senare, den 1 nov., dog Ringnér vid 60 års ålder.)
Hillbergs plan bestod nu i att samtidigt upprätta en förstklassig tal- och sångscen, och för detta ändamål engagerade han de bästa krafter som stodo att få, tillsammans ett sällskap af omkring 50 personer, förutom en större orkester och kör. Säsongen, som började den 9 okt. 1880, inleddes med »Främlingen», hvarpå följde Calderons «Lifvet en dröm» och därefter en rad af framstående sceniska verk, skådespel, operor och operetter. Det storslagna, men alltför djärft tilltagna företaget blef emellertid af kort varaktighet, ty redan i midten af februari 1881 var detsamma, som inledts under så lysande auspicier, slut.
Han återvände nu till Stockholm och tog, från hösten 1881, anställning vid den af Josephson och Holmquist ledda Nya Teatern. Flera af hans bästa skapelser framträdde nu. Gerdt Bokpräntare i Strindbergs »Mäster Olof» blef en ny glänsande triumf för skådespelaren. Denna roll blef en af hans mest helgjutna och fullblodiga skapelser.
Emellertid uppstod på hösten 1882 en konflikt mellan Hillberg och den ene direktören, Holmquist. Anledningen härtill var en personlig kränkning, för hvilken skådespelaren vägrades upprättelse. Han lämnade då Nya Teatern och uppträdde som gäst under de närmast följande åren, 1882—1884. Från december 1882 till april 1883 spelade han hos Frans Hedberg på Stora Teatern i Göteborg, där han alldeles mästerligt utförde Doktor Stockman i Ibsens »En folkfiende», »detta stora, hjärtevarma, opraktiska och naiva barn, som han återgaf med den mest slående natursanning och på samma gång med den rikaste, mest mångskiftande poesi». Hans öfriga roller under detta gästspel voro Birger Jarl i »Bröllopet på Ulfåsa», Gerdt Bokpräntare, Tartuffe, Hertig de Septmonts och Octave i »Den hvita halsduken». Under samma spelår uppträdde han äfven vid Carl Otto Lindmarks resande sällskap. Större delen af spelåret 1883—1884 var han engagerad
