musikalisk begåfning.» Bland de få partier hon under sin ettåriga anställning vid den lyriska scenen utförde må nämnas: Mercedes i »Carmen» och Barbarina i »Figaros bröllop». Hösten 1880 blef hon engagerad hos Emil Hillberg vid Stora Teatern i Göteborg. Endast 24 år gammal afled hon i Stockholm den 8 mars 1882.
Anna Maria Wilhelmina Zetterberg. K. T:ne 1 juli 1879—30
juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1889; gästspel 14
jan.—23 april 1891. K. Op. (dramatiska afdelningen) 1 sept.
1891—30 juni 1892. Dr. T. gästspel 4 och 9 maj 1899, ånyo
28 och 30 jan. 1903.
Född i Stockholm den 2 april 1858 (dotter af guldsmeden August Wilhelm Zetterberg och Gustafva Charlotta Hagström). Balettelev 1866, figurantska 1 juli 1874, aktriselev 1 juli 1875. Redan tidigt fick hon uppträda i barnroller. Konstnärsgryet hos den unga adepten upptäcktes i elevskolan af Anders och Hedvig Willman, hvilka sedermera med aldrig svikande intresse till sin lefnads slut understödde sin skyddslings ärliga och entusiastiska sträfvanden, och af den framstående forna premierdansösen vid Kungl. Teatern, fru Charlotte Törner, erhöll hon en utmärkt ledning i plastikens svåra konst, på samma gång hon af fru Törner och hennes man, den gamle teaterkamreraren Gösta Törner, städse rönte den varmaste vänskap. Från 1 juli 1879 erhöll hon anställning som aktris vid de kungliga teatrarne, hvilkas dramatiska scen hon sedan tillhörde till utgången af spelåret 1888—1889. Bland roller, som hon under denna tid utförde må framhållas: Généviève i »De onyttige», titelrollen i »Francillon», Claire de Beaulieu i »Herr Derblays giftermål», Karen Vahl i »En skandal», Julia i »Galeotto», Anna Ivanowna i »Danicheffarne» och Lucy Watson i »Sällskap där man har tråkigt».
Då Ernesto Rossi 1885 och 1886 uppträdde i Stockholm hade Anna Zetterberg tillfälle att inför och emot honom uppträda som Ofelia, Desdemona och Cordelia, och ehuru hon ju redan förut löst betydande uppgifter, hade hon dock aldrig förr spelat med en sådan glöd och inspiration, och den store italienske skådespelaren lofordade henne varmt. På Rossis uppmaning reste hon sedermera till Paris för att fortsätta sina dramatiska och språkliga studier. Efter sitt år 1889 afslutade
