anställd vid svenska operan i Kristiania, då han bl. a. utförde Almaviva i »Figaros bröllop», Mefistofeles i »Faust», Bazil i »Barberaren i Sevilla» och Sulpiz i »Regementets dotter». Han uppträdde sedan hos Josephson och Holmquist på Nya Teatern i Stockholm.
Karl Gustaf Oskar Eugen Sternvall. K. T:ne 1 juli 1878—30 juni 1881.
Född i Stockholm den 12 nov. 1852 (föräldrarna voro lifjägaren hos konung Carl XV Peter Adolf Sternvall och Carolina Emilia Bergström). Elev den 1 juli 1875 erhöll han af Knut Almlöf och sedan af Anders Willman sin sceniska uppfostran. Efter tre års anställning vid Kungl. Teatrarne, där han endast utförde mindre roller, kom han till Stora Teatern i Göteborg först under Frans Hedbergs båda spelår, 1881—1883, och därefter under Lorentz Lundgrens sex år, 1883—1885 och 1886—1890. Under det spelår, 1885-1886, som Stora Teatern, Lundgren oåtspord, hade uthyrts åt Wilhelm Rydberg, bildade Sternvall tillsammans med skådespelaren Erik Skotte eget sällskap, som under september 1885 förhyrde Stora Teatern i Göteborg och därefter under fyra månader Mindre Teatern därstädes, hvarefter sällskapet under vårmånaderna 1886 uppträdde i de sydsvenska städerna. Sedan Lundgren hösten 1886 återupptagit sin afbrutna verksamhet å Stora Teatern, kvarstod Sternvall där till våren 1890, då det Lundgrenska sällskapet genom en ny hyresmans ingripande splittrades. Sternvall var sedan anställd vid Svenska Teatern i Stockholm (Victor Holmquist) 1890—1891, vid Södra Teatern 1892—1896, därefter vid Vasateatern (Albert Ranft) och vid sällskap i landsorten, tills han år 1911 lämnade scenen.
Under sin Göteborgsperiod var Oskar Sternvall onekligen en af denna teaters stödjepelare. Han var denna scens père noble, men användes äfven i en mängd komiska gubbroller. Bland de många olika roller, som han där utförde förtjäna följande att anföras: Polonius i »Hamlet», Kammarherre Brattsberg i »De ungas förbund», Borgmästare Stockman i »En folkfiende», Rektor Kroll i »Rosmersholm» samt de rent komiska Professor Golluritz i »Sabinskornas bortröfvande» och Konsul Gunderman i »Den stora klockan».