Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 2 - 7.pdf/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
143
SCENISKA KONSTNÄRER

uppträdande och en vacker talorgan gjorde henne särdeles lämplig såväl för ingenuefacket som för andra unga damroller och bland dem hon under sina tre teaterår utförde må nämnas: Heddy i Frans Hedbergs »Halmstrån», Mary i Henrik Christiernssons »Ungdom», Lucy Watson i »Sällskap där man har tråkigt», Thora i »De ungas förbund», Yvonne i »Seraphine», Arla i »En räddande ängel», Zelmire i »Den bedragna Paschan», Cecilia i »Han är inte svartsjuk», Micheline Desvarennes i »Prins Panin» och Agathe i »Kotteriet».

Den 25 mars 1885 ingick hon i Stockholm äktenskap med praktiserande läkaren, sedermera medicinalrådet, med. doktor Edvard Sederholm.


Signor Enrico Campobello och Madame Sinico Campobello »från Her Majestys Theatre i London». K. St. T. 19 o. 21 maj 1880.

De uppträdde endast två gånger i »Don Juan», han som Don Juan, hon som Zerlina. De hade förut uppträdt på Nya Teatern i Göteborg, där de konserterat den 30 april och 1 maj.


Ingeborg Mathilda Laura Ås, kallade sig sedan, från och med år 1883, Gina Oselio. K. T:ne 1 juli 1880—30 juni 1881; K. Op. gästspel: 14 nov.—18 dec. 1888, 10 ggr; 23 nov. 1889—12 juni 1890, 36 ggr; 3 april—3 maj 1891, 10 ggr; 4—20 maj 1892, 7 ggr.

Född i Kristiania den 19 nov. 1858 (föräldrarna voro sadelmakaremästaren Even Pedersen Aas och Nikoline Engelstad). Sexton år gammal började hon fästa uppmärksamheten vid sin mindre vanliga röstbegåfning. Hon sattes då i tillfälle att fara till Stockholm för att under fru Fredrika Stenhammars ledning utbilda sig i sångkonsten. Efter några års studier för denna utmärkta lärarinna fick hon debutera på Kungl. Stora Teatern den 10 dec. 1879 som Leonora i Donizettis liknämnda opera. Hennes andra debut ägde rum den 8 mars 1880 som Amneris i »Aida»; den tredje debutrollen blef Ortrud i »Lohengrin» den 26 maj s. å.; de båda senare debuterna stodo dock ej angifna såsom sådana. Redan vid sitt första uppträdande visade hon sig äga en ovanlig röst, en mezzosopran af sällspordt slag i omfång, styrka och behag. Också blef hon fast anställd vid den lyriska scenen från den 1 juli samma år, men kvarstod