i solopartier, tills han slutligen, ehuru kvarstående på soliststat, endast var användbar i kören.
Som enskild person var Lundmark mycket afhållen för sitt glada och angenäma väsen, som, då han ännu hade sin röst i behåll, gjorde honom eftersökt i vida kretsar, i hvilka han, aldrig sparande sig själf, med nöje lät höra sin behagliga och välklingande tenor. Men just häri — nämligen att vara för mycket »eftersökt» — ligger ofta en stor fara, och för Lundmark blef nog detta den mest bidragande orsaken till att han aldrig kom att blifva den »förste tenor», som man hade hoppats, då han beträdde den sceniska banan.
Bland hans många stora operaroller må nämnas: Max i »Friskytten», Lyonel i »Martha», Wilhelm Meister i »Mignon», Zéphoris i »Konung för en dag», Octavio i »Don Juan», Huon i »Oberon», Georges i »Hvita frun», Horace i »Svarta dominon», Manrico i »Trubaduren» samt titelpartiet i »Faust», »Robert» och »Lohengrin». Han afled å Serafimerlasarettet den 17 dec. 1908.
Ernesto Rossi. K. St. T. gästspel 5—22 maj 1885, 10 ggr; ånyo 17 april—22 maj 1886, 14 ggr.
Född i Livorno den 13 juli 1829. Han studerade först juridik vid universitetet i Pisa, men öfvergaf studierna för att ägna sig åt teatern, som han redan tidigt önskat tillhöra. Redan vid 18 års ålder utförde han älskareroller i Genua, Milano m. fl. italienska städer. År 1855 uppträdde han med Ristori i Paris och spelade sedan i Wien, där han gjorde Goldonis lustspel kända. År 1866 återvände han till Paris, där han uppträdde ej blott på Théâtre Italien utan äfven på Théâtre Français. Under en följd af år gaf han sedermera med lysande framgång gästroller i Europas större städer, öfverallt firande triumfer såsom en af samtidens störste skådespelare. I maj 1885 gästade han för första gången Stockholm, hvarvid han uppträdde som Othello, Hamlet, Lear och Shylock. Våren 1886 återkom han till Stockholm, då publiken, utom i nyssnämnda roller, fick se honom som Macbeth, Edmond Kean och Ludvig XI i Delavignes skådespel med detta namn. Vid båda gästspelen medverkade Kungl. Teatrarnes dramatiska artister, som naturligtvis utförde sina roller på svenska, medan Rossi använde italienska språket.
