Jenny Augusta Elisabeth Brandt. K. T:ne 1 juli 1887—30 juni 1888. K. Op. (dram. afdeln.) 1891—1892.
Född i Stockholm den 13 dec. 1867, blef elev vid Kungl. Teaterns balettskola den 1 sept. 1881 och premierelev 1886. Tillhörde under spelåret 1887—1888 den dramatiska scenen, blef premierdansös 1889, afgick från Kungl. Teatern 1892, gift i augusti nämnda år med ingeniören Hjalmar Nordqvist.
Bland hennes talroller må nämnas: gossen Olof i »Samhällets pelare» (1877), Anna i »Ett minnesblad» (1879), Emmy i »Guldfiskar» (1887), Adelheid i »Askungen» (s. å.).
Anna Maria Klemming. K. T:ne 1 juli 1887—30 juni 1888; K. Op. 1 aug. 1888—8 aug. 1889.
Född i Stockholm den 6 febr. 1864 (föräldrarna voro bleckslagerifabrikören V. L. Klemming och Maria Elisabeth Burman). Vid 17 års ålder började hon 1882 studera sång i konservatoriet för H. Håkansson. 1885 fortsatte hon sina studier för F. Arlberg i Köpenhamn, där hon äfven uppträdde som konsertsångerska. Hon debuterade på Kungl. Teatern i Stockholm som Matilda i »Wilhelm Tell» den 24 april 1887 och som Julia i »Romeo och Julia» den 13 juni s. å., hvarefter hon blef engagerad, fick den ena betydande rollen efter den andra och intog snart en primadonnas ställning. En tilltänkt studieresa till Paris omintetgjordes genom den häftiga nervfeber, som afbröt hennes korta och högst lofvande konstnärsbana. Hon dog den 8 aug. 1889.
Förutom de båda debutrollerna sjöng hon på Kungl. Operan Margareta i »Faust», donna Anna i »Don Juan», Elsa i »Lohengrin», Eudora i »Judinnan», Agatha i »Friskytten», Katarina i »Hårdt mot hårdt», prinsessan i »Per Svinaherde», Venus i »Tannhäuser», Helena i »Mefistofeles», Belline i »Andorradalen», Neméa i »Konung för en dag», Philomèle i »Kungen har sagt det», Ingeborg i »Den bergtagna», Marie i »Regementets dotter» och Valentine i »Hugenotterna».
Redan vid debuterna väckte hon den största sympati genom sin yppiga, bländande nordiska skönhet, sitt behagliga uppträdande och sin bedårande klara, höga och jämna sopran, sin naturliga tongifning och omsorgsfulla artikulation. Man anmärkte att en viss köld eller flegma tycktes hindra henne
