för honom stod i ett minnesmoln av punsch. Knäppningen, som skedde pianissimo, lät något spöklik i den tysta kvällen. Utanför drog det i träden och klang i telefontrådarna. Journalisten satte sig sedan åter till skrivbordet och nedkastade följande versrader
Det gäller
när det smäller
att vara klar i
— — — — — —
Det gäller
när det smäller
att vara på sin kant.
Fillefill!
Att vara elegant
killekill
att vara…
— — — — — —
— Hallå där, avbröt Kontrollanten.
— Bråka inte du, bara, mumlade Cello, här gäller det pengar eller livet.
Att vara högst charmant
killekill.
Om det är blåsigt väder
det gäller nog att ha — fillefill
prima underklä…
— Rätt så, utbrast Kontrollanten erkännsamt. Dessa ord äro fallna av en äkta drömmare! Ungefär så hade du tänkt dig din diktsamling.
Kontrollantens infernaliska infall att i detta ögonblick fingra på Cellos gamla dröm gjorde endast en sekund intryck på den beslutsamme författaren.
— Jag måste försöka att träffa kuplettonen. Det duger minsann inte att vara litterär. Jag är såld, om jag inte kan imitera kupletten ordentligt.
298
