— Bra skriven! En pigg pojke den där! Jag undrar, om han har lust för sjön?
— Om vem talar du, komma, Anders, frågetecken? sade fru Åvik. Talar du om författaren till artikeln om fabriken, frågetecken?
— Ja visst. Det var en pigg pojke! Det var det. Di där journalisterna är ett roligt folk, lägger sina ord väl — fulla i tusan! Märta! Har du sett artikeln?
Fröken Märta Åvik, som road hade lyssnat till Cellos kostliga beskrivning över intervjun med fadern, skyndade villigt till, riktade ett par stora och alldeles oskyldiga ögon mot fabrikören och frågade:
— Vilken artikel, pappa lilla?
— Det var märkvärdigt… Jo, här ser du ju hela min granna fabrik. Där sitter pappa! Hä!
— Nej titta, sade Märta och läste därefter artikeln med mycket intresse. Den är ganska bra, sade hon till sist.
— Ganska, ganska… Alltid ska det vara ganska eller tämligen här i huset. Det är helt enkelt en sjuhelsikes bra skriven artikel, det är det! Men du ville nog haft den på poesier och själv suttit i bladet, din lilla tossa!
— Dina uttryck äro rätt egendomliga, punkt, inföll fru Åvik leende. Du tager då i, komma, kära Anders, komma, så att man kunde tro, komma, att hela världen stode i brand, utropstecken!
— Jag ska bju pojken på en sup och en smörgås, avgjorde fabrikör Åvik. Men, och härvid vände han sig med tillgjord ödmjukhet till modern och dottern, var nu så snälla och tag honom som han är. Det är en enkel och hygglig ung karl, och han bryr sig inte om några schåser. Törs jag be de ärade grevinnorna och friherrinnorna här i huset att vara vänliga mot honom — och du Märta, du behöver inte rynka på näsan åt honom, som du brukar göra, så fort en människa i byxer kommer in i familjen. En sup och en smörgås! Ja!
Märta Åvik inrapporterade sin faders gynnsamma åsikter om publicister i allmänhet och om hennes egen journalist i synnerhet för den unge mannen, som triumferande smålog. Då Cello nu förstod, att han när som helst kunde vänta en bjudning till familjen
471
