Sida:Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu/125

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107
Lillans julgåfva.

„Nå, men han har ju sin flicka sjuk derhemma, och då kan du väl förstå…“

„Skyll på svagdrickat! Åh, jag vet nog hvad jag vet!“

„Men du vet inte, att du har den du talar om här… Ja, titta på mig bara! Hade du vetat af, att jag var i närheten, så hade du visst inte kläckt ur dig hvad du nyss sade. Nå, inte ska ni bli handfallna för det, go’vänner!“

De båda fiskarena, som på svaga ben rörde sig fram längs isen, hade blifvit temligen öfverraskade, då de funno att de hade den de talade om i kölvattnet, och då de ändock trodde honom vara i hemtrakten för länge sen.

Janne från Lillholmen, hvilken visat sig vara minst välvilligt stämd mot den sig så hastigt uppenbarande Erik, skyndade att fråga:

„Nå, men ä’ inte du hemma redan, Erik?“

„Nej, som du ser, inte ännu.“

„Det var roligt att vi fingo dig i sällskap igen. Undrar just hvad som har hållit dig qvar i staden Erik?“

„Ja, gissa bara hvad det var.“

„Nå, du träffade väl någon gammal bekant, kan jag tro, och så drack du ett och annat glas med honom.“

„Nej, inte precis det. Jag brukar för resten inte dricka med hvem som helst.“

„Ja-så, du blir bråkig nu igen, Erik… hick… Det ska’ du inte bli… hick… Ser du… hick.. du ä’ inte alls bättre än någon annan… hick!“