handelshus“, Etatsrådet i „En skandal“, Adjunkten i „Flinta och Stål“, Bourganeuf i „Duvals Skiljsmessa“, Hömfling i „Guldspindeln“, Onkel Bräsig i „Lifvet på landet“, Falstaff i „Muntra fruarna i Windsor“, Klapproth i „Tokerier“, Gamle Heinecke i „Äran“, Generaldirektör Riis i „Det nya systemet“, Strisse i „Sabinskornas bortröfvande“, Kumlander i pjesen med samma namn. Bland hans roller i operetter nämna vi Ollendorf i „Tiggarstudenten“, Teaterintendenten i „Nanon“, Kejsar Måns i „Kejsarens nya kläder“, Guvernören i „Favart“, Qvickli i „Stackars Jonathan“, Furst Lorenzo i „Rosenkind“ samt titelrollen i „Mikadon“.
Det hvilar öfver R:s uppfattning och spel detta „lagom“, som endast den tänkande och reflekterande skådespelaren förmår åstadkomma och som skapar den trygghet och den godmodighet, som måste senteras på andra sidan om ridån.
Då R. på hösten 1889 utförde onkel Bräsigs roll i „Lifvet på landet“, hade vi några månader förut i Stockholm sett en af Sveriges förnämste skådespelare göra samma roll, men vi nödgas ställa R:s återgifvande framom dennes. R. var den onkel Bräsig, som förstod att vara rolig — „utan ansträngning“.
R. har under de år han varit här engagerad gjort studieresor i Tyskland och Österrike.
Han är gift sedan den 17 Oktober 1890 med skådespelerskan Selma Zuhr.
