Eduard Wilhelmson
är född i Stockholm 1853. W. är son till literatören A. E. Wilhelmson och S. Ch. Sjöstrand. År 1874 debuterade W. vid Södra teatern i Stockholm som brukspatron Dahl i „Jernbäraren“. Var derefter anställd vid flera landsortssällskap och tog år 1877 engagement vid Djurgårds- samt sedermera vid Södra teatern i Stockholm. På hösten 1880 kom han med Sandbergska sällskapet till Finland. År 1882 tog W. anställning vid sv. teatern i Helsingfors.
De äro icke få, dessa roller, som han härstädes utfört, för det mesta uti farsen eller i de tyska lustspelen, hvars roliga typer i W. haft en ypperlig framställare. Han har också i temligen stor grad fått tillgodoräkna sig publikens afgjorda bevågenhet.
Vi erinra oss W. som Reif von Reiflingen, En parisare, Rocco i „Rosenkind“, Trapp i „Kejsarens nya kläder“, Celestin i „Lilla Helgonet“, de unga sprättarne i „Gasparon“ och „Nanon“, Anatole i „Niniche“, m. fl., m. fl.
Det blefve för vidlyftigt att här uppräkna alla hans välutförda roller.
De äro äfven snart sagdt otaliga, dessa folkkonserter och välgörenhetstillställningar, dervid W. medverkat. „Det drar folk att ha W. på programmet“, hörde vi en gång en arrangör af en dylik tillställning yttra. Och bifallet, som kommit honom till del, har verkligen också varit frenetiskt, då han visat sig på estraden. Kretsen af W:s beundrare och vänner har derför äfven i Helsingfors antagit rätt ansenliga dimensioner.
W. har under flera somrar företagit studieresor i utlandet.
