Sida:Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
30
Lördagsqvällens Jul-kalender.

fenomenela egenskapen att vinna i styrka och färg ju äldre sångaren blifver, har hans verksamhet varit vidsträckt såväl i operan som operetten. Några af dessa sångpartier, som särskildt förtjena omnämnande, äro: Grenicheux i „Cornevilles klockor“, Loriot i „Lilla Helgonet", Tonio i „Regementets dotter“, Nanki-Poo i „Mikadon“, Hans i „Per Svinaherde“, Sylvain i „Villars dragoner“, Vandergold i „Stackars Jonathan“, samt George i „St. Andreas fest“.

Men äfven på det dramatiska området har S. skördat triumfer. Ett dylikt tillfälle gafs t. ex. då han den 28 Mars 1888 å svenska teatern i Helsingfors firade sitt 25-åriga konstnärs-jubileum, hvarvid synnerligen smickrande ovationer kommo honom till del. Det var som Robert i „Den nye bibliotekarien“, en af hans allra bästa roller, han nämnda dag uppträdde.

Bland de roller såväl på skådespelets som farsens och operettens områden, i hvilka han med framgång uppträdt, omnämna vi: Josef i „Den ondes besegrare“, Erik i „Wermlänningarne“, Paul Gerstel i „Doktor Klaus“, Henri d’Albert i Drottning „Margarethas sagor“, Aslaksen i „De ungas förbund“, Madinier i „Fruarna Montaubrèche“, Gotthelf Knope i „Flyttfoglarne“, Gottlieb Haspe i „Guldspindeln“, Michel Krauser i „Glada gossar“, Mathurin i „Perichons resa“, Loriot i „Lilla Helgonet“, Ange Pitou i „Madam Angots dotter“, Paul Hofmeister i „Krig i fred“, Prins Kasimir i „Prinses- san af Trebizonde“, Henri de Kernoisin i „Resan till Kina“, Sylvain i „Villars dragoner“, Ivan i „Tiggarstudenten“, Cournalois i „En förmyndare“, Hans i „Per Svinaherde“.