måste avläggas, för att vederbörande skulle komma i åtnjutande av ett universitetsstipendium. Hans mor redde sig egentligen bra nog hemma på Kuddnäs, men hade alltid svårt för att skaffa reda pengar och klagade över att Zachris Helsingforsvistelse redan hade slukat hela hennes fädernearv. Det skulle inte skada, om han kunde lätta litet på hennes bekymmer genom att få ett gott stipendium. Den examen, som fordrades, trodde han sig kunna gå igenom utan större svårighet.
Han hade nu legat tre år vid akademien, och på flit och trägna studier hade det sannerligen inte varit brist. Sex, sju eller åtta timmar tillbringades vid boken varje dag, noggrann räkenskap fördes, och om fulla timantalet inte uppnåddes ena dagen, så blev det taget igen den nästa.
Han steg upp klockan sju liksom på den tiden, då han bodde hos Runebergs, åt frukost nio; klockan halv två gick han ut för att äta middag hos baron Rosenkampffs, såsom han hade fått göra, alltsedan baronen hade gift sig med hans moster, stannade en stund efteråt för att språka med mostern och vände åter till arbetet vid fyratiden. På aftonen gjordes en promenad, ifall han inte var bortbjuden, klockan nio var kvällsvardstid, och till sängs gick han klockan halv elva.
Det var en lång arbetsdag, men han behövde mycken tid, då han utom studierna också sysslade med sin dagbok, med sina karaktärsövningar, sina små dikthäften, sin romanläsning, sitt piano, sin ritning, lärde sig fäkta och gymnastisera, var med-
