De tre små verserna hade gjort lycka. Med klappande hjärta hade han sett papperslappen, där de voro upptecknade, gå från hand till hand bland närvarande honoratiores, och slutligen hade den hamnat hos Runeberg. Han hade läst och sedan småleende nickat åt Zachris. Sedan hade han sagt till honom, att sista versen hade varit väl funnen och att han skulle se igenom hans diktförsök, om han ville visa dem för honom.
Denna framgång hade haft till följd, att Zachris hade fått i uppdrag att redigera den handskrivna nationstidningen. Han hade inlåtit sig på företaget i förlitande på att han, som redan förut hade utgivit en liknande tidning hemma i Nykarleby, skulle vara sysslan fullt vuxen. Men resultatet hade inte blivit vad han hade väntat. Kamraterna hade funnit innehållet i det nummer, som han hade skrivit, alltför barnsligt. Han hade märkt, att man i all stillhet gjorde sig lustig på hans bekostnad.
Efter den försmädelsen hade han frångått redaktörskapet över tidningen och inte heller uppträtt vidare som nationsskald. Hemma i Nykarleby fortsatte han ju både som tidningsutgivare och som festpoet, men i Helsingfors hade han ingenting offentliggjort, inte en gång vid jubelfesten.
Förra hösten hade han dock åtagit sig att hålla det sedvanliga föredraget vid terminsfesten, och denna gång hade han lyckats.
Han hade till ämne valt hemlandskapet Österbotten och hade gjort ganska omfattande studier för att komma med heder ifrån saken. Föredraget
13. — Lagerlöf, Zachris Topelius.
