MANNEN FRÅN GATAN.
År 1854 på våren kände sig Topelius i ungefär
samma sinnesstämning som på den tiden, då han
första gången sökte lektorsbefattningen i Vasa. Han
gick även nu och hoppades, att en vänlig man skulle
komma emot honom på gatan, slå honom på axeln
och säga: »Jag har lagt märke till herrns förtjänster
som tidningsman och författare. Det vore skada,
om ni skulle begrava er borta i en landsortsstad. Jag
skall ställa om, att ni får stanna i Helsingfors.»
Det var en olycka, att han någonsin hade brytt sig om att söka ett lektorat, men på våren 1850 hade han måst ta avsked från platsen vid Helsingfors lyceum, och sedan hade alla hans vänner med hans kloka mamma i spetsen talat om att han hade en bra osäker ställning. Tidningen kunde bli indragen när som helst, den som Saima, och sedan hade han rakt ingenting att leva av. Ja, doktorinnan glömde ju inte, att han också förtjänade en smula på sina böcker. För Ljungblommorna hade han fått hela 50 rubel och för vart och ett av de små
