och därefter förwisas i landsflygtighet. 1742 den 27 Apr. KF. MW. 3 T. p. 1871. Jämte det Kongl. Förordningen den 27 April 1742 fastställes, med den tilläggning, att den, som bjuder eller leger, hjelper eller råder annan till en sådan förbjuden nedsmältning, så att den därigenom sker, bör, enligt 61 Cap. 1 § MB. därföre sammalunda med förrbemälte straff beläggas; men den, som allenast på mindre sätt gör sig däruti delagtig, sådant med någon lindrigare bestraffning, af spöslitning eller fängelse, efter omständigheterne, umgälla, förordnas tillika, att Guld- och Silfwerarbetare, hwarunder, utom Guldsmeder, äfwen i detta mål begripas Jouvelerare, Gulddragare, Swärdfäjare, Gördelmakare och Guldslagare, böra uti inge andre rum, än deras wärkstäder hafwa någre Smält- och Wind- eller Dragugnar, och flere inrättningar till gulds och silfwers uppsmältande, såsom ock icke heller företaga sig desse metallers nedsmältning annars, än i närwaro af 2:ne sine Gesäller, eller i brist däraf, andre trowärdige personer, som strax hafwa att afgifwa deras skrifteliga bewitnande öfwer materiens wigt, samt att intet gångbart mynt därwid är wordet anwändt, hwilket bewis sedan bör af Guld- eller Silfwerarbetaren ofördröjeligen inlefwereras i Stockholm och andre större Städer, hwaräst Skrån med desse Ämbeten äro inrättade, till Åldermannen och Bisittarne, innan guld- eller silfwerarbetet warder, efter förra wanligheten stämplat, men uti de Städer, där inge sådane Skråer finnas, bör sådant ske hos Magistraten, till Guld- och Silfwerarbetarens säkerhet och befrielse, i fall han sedermera för samma smältnng under misstanka och tilltal komma skulle. Ej heller skall någon nedsmältning af guld och silfwer uti andre enskilte hus wärkställas, med mindre owäldige personer äro därwid närwarande, och sammalunda genast däröfwer gifwa deras, på förrberörde sätt, till alla
