icke stådt att igenfinnas, samt en möjelighet wara kunde, det hon af ledsnad till lifwet, påtagit sig dessa swåra brott, att hafwa 2:ne sine foster uppsåteligen lifwet afhändt; Så dömdes hon, att, i stället för dödsstraffet, slita 30 par ris, och sedan hon å en söndag undergått uppenbar skrift och aflösning, warda försännd till Tuckthuset, att därstädes i 12 års tid till arbete hållas. 1790 den 16 Aug. Högste Domst. Prot. och Bref till G. H. R. Ehuruwäl B. C. P, igenom egen med omständigheter styrkt bekännelse blifwit förwunnen, att sedan hon, under sin tjenstetid hos Munsterskrifwaren M. L med barn blifwit rådd, sådant sitt hafwande tillstånd döljt, hemma i sine föräldrars boningsrum framfödt ett fullgångit flickebarn, hwilket hon förrän födslotiden inföll, förmärkt hafwa lif, men icke eftersedt eller låtit utröna, huruwida fostret lefwande till werlden framkommit, utan lämnat det med otillbunden och wid moderkakan fasthängande nafwelsträng, därigenom fostret, efter hwad Läkareattesten innehåller, dels af qwäfning och dels af förblödning lifwet tillsatt, och hwarefter B. C. P detsamma å lön lagt, samt hon således efter lagens stränghet gjordt sig till dödsstraffet skkylldig; dock som B. C. P icke sjelf å fostret wåldsam hand burit, samt hennes grofwa wårdslöshet och efterlåtne tillsyn, som warit wållande till fostrets död, kunde af de wid barnsbörden timade plågor och swagheter hafwa sig härlet; Så mildrades dödsstraffet till 20 par ris, uppenbar kyrkopligt, samt 6 års Tuckthusarbete. 1790 den 19 Apr. Högste Domst. Prot. och Bref till Wasa HofRätt. Änskönt emot Pigan E. L. det förekommit, att hon icke uppenbarat sin rätta födslotid, utan när den infallit, därwid sökt enslighet och icke tillkallat den hjelp, hwarpå hon haft tillgång, och som medfört den påföljd, att genom wårdslöshet nafwelsträngen å fostret blifwit afsliten:
