att styra dem som i kyrkan buller orsakat, samt ett witne intygat, att trängsel warit i kyrkan, och att Wigg ej ämnat slaget åt hufwudet, utan åt ryggen, ehuru af Ludvig Larssons oförsigtighet hufwudet blifwit träffat. 1708 den 16 Dec. KB. till S. H. R. Gossen Anders Frantsson, 13 år gammal, hwilken å en söndag i Skinskattebergs kyrka tagit en annan gosse i håret, samt slagit honom i ansigtet, så att han blifwit blodig, dömdes, såsom öfwermaga, att sitta 2 söndagar i stocken utanföre kyrkodörren, och med ris basas af moder eller annan anhörig, wid Sexmännens närwaro, i klockarestugan. 1704 den 9 Maij, KB. till S. H. R. Tenngjutaren L. H:s hustru, hwilken i Fahlu kyrka Nyårsdagen skuffat Rådmannen M:s tjenstepiga A. J, samt henne ett blodsår å hakan tillfogat, feck, i anseende till sin ålderdom och sjuklighet, lösa sig ifrån den ådömde uppenbara kyrkopligten med 300 daler K:mt, och i det stället blifwa aflöst i Sakristian. 1727 den 12 Junii, KB. till S. H. R. Uppå Mjölnaren N:s däröfwer i underdånighet anförde beswär, att sedan, uppå KronoBefallningsmannen N:s instemning, N HäradsRätt, i förmågo af 3 Cap. 6 § MB. pligtfäldt klaganden för det han i N Kyrka en söndag efter slutad Gudstjenst, wid en Probstvisitation, tagit Comministern N baktill wid halsen, uti kragen, eller håret, till 24 ss, och för dymedelst begångit sabbatsbrott till 3 Riksdaler 16 ss, N HofRätt, wid pröfningen af Kronobefallningsmannen N:s beswär, dömt klaganden skyldig, att jämnlikt 18 Cap. 4 § MB. och Kgl. Stadgan den 22 Dec. 1686, utom de honom af TingsRätten ålagde böter, pligta 16 R:dr 32 ss, och uti N kyrka en söndags uppenbar kyrkopligt undergå, blef HofRättens utslag upphäfwit, och lät Kongl. Maj:t wid HäradsRättens utslag bero, på den grund, att wid det tillfälle då klaganden ofredade Comministern N, Gudstjensten warit
