katten hos sin Swåger, tagit J. J:s kappråck till bewis, att han war i rätt ärende stadd, den dock J. J. fådt tillfälle återtaga, hwarpå Soldaten D. till J. J:s Swåger sig begifwit; men ej fådt penningarne, samt således i anseende till moraliteten af gerningen warit att anse, såsom den där begått rån, ehuru en blott händelse, emot hans wilja, hindrat honom, att åtkomma den wåldfördes penningar; förklarades hafwa rätteligen gjordt sig skyldig till det i 20 Cap. 9 §. MB. utsatte straff; men blef af gunst och nåde, i stället för lifsstraffet, dömd till 40 pars pö och 3 års fästningsarbete. 1785 den 11 Julii, KB. till S. H. R. Återtager någon med wåld af Tullbetjente det gods, som under beslag blifwit anhållit, miste lifwet. 1774 den 15 Junii, Kongl. Segl. Ordn. 29 §, MW. 10 T. p. 325. Jämnför 20 C. 2 § i Kgl. LandT. St. den 19 Sept. 1776, MW. 10 T. p. 700. Rånas något ur skepp, af dess redskap eller annat gods, i hamn eller öppen sjö; ware den skada enskildt dess som den drabbar, och njute ingen återgäld därföre, utan så är, att de tillförene annat sins emellan samtyckt och slutat hade, eller ock den som rånade, tager sig någon orsak, som allom i gemen angår, ehwad den är sann eller osann, då det som rånades, skall gäldas af skepp och gods, som därigenom frigjordes. Tages ock skepp och gods alldeles borrt, och Skepparen löser det åter för wisst pris, och sätter sig eller någon annan i borgen, intill det betalt blifwer, slik lösen gånge lika öfwer skepp och gods, efter marketalet. 1667 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 14 Cap. SjöskadeB, Just. W. p. 520. Jämnför 3 Art. 6 §. i Kgl. HafweriSt. den 2 Oct. 1750, MW. 5 T. p. 2987. Sedan Kgl. Swea HofRätt, medelst utslag den 2 Oct. 1794, under åberopande af 20 Cap. 9 §. MB. dömt Soldaten E. L. ifrån lifwet, såsom den där, sedan han af ledsnad att
